Jag har våldsamma mentala slagsmål med mig själv när det gäller min åsikt om min egen prestation i dagens tester. För egentligen kvittar det ju vad jag gjorde för resultat - det viktiga är ju att se skillnaden när vi gör samma tester igen efter sommaren. Det är först då det blir mätbart på riktigt.
Efter uppvärmning gjorde vi styrketester. Armhävningar, knäböj, butterfly situps, räckhäng, plankan. Armhävningar av den där ondskefulla sorten där bröstbenet ska ner och nudda kompisens knytnäve. Jag gjorde dubbelt så många i dag som jag gjorde för ett år sen och ändå är jag missnöjd. För att jag har träningsvärk sen i går, och om jag inte hade maxat på "Cindy" i går så hade jag orkat mer i dag, bla bla bla. BS, alltså. För det är BRA att göra dubbelt så många nu!
Knäböj och butterfly situps - tja, jag klarar inte av att hålla så mycket högre tempo om tekniken ska hållas så där är väl inte mycket att orda om. Räckhäv var jag faktiskt riktigt nöjd med. Vi hängde i "pullups-position" med hakan över stången. 60 sekunder hängde jag i. Försvarsmaktens krav är 15 sekunder. Grymt. Sen plankan - och här hade jag stora motivationsproblem. Jag plankade nämligen i 5 minuter innan vi stack iväg på NMT. Och nu skulle jag alltså göra det igen? Bläh. Jag gav mig nånstans vid 3½ minut för att jag tyckte det var så sugigt. Förbättringspotential alltså - för det där satt bara i skallen.
Sen skulle vi springa den välbekanta 2½ km rundan. Min genomsnittstid var sämre än vad jag gjorde på milen i höstas och jag höll på att avlida. Ja, det var kvavt, ja, det är pollensäsong, ja, det är ett backigt terrängspår - så det är okej, men ändå är jag inte riktigt nöjd. Det känns som om jag borde ha varit minst en halvminut snabbare. Eller så är det bara min inre "prestationsprinsessa" som jävlas lite.
Det här börjar likna "hell week". Nu blir det PT-pass två dagar på raken, NMT igen på lördag och långpass på söndag. Tur att man är lite ledig från jobbet åtminstone så att man hinner ta igen sig :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar