Sitter fortfarande och myser över dagens succé. Himla härligt att nå ett mål! Och så funderar jag över det här med personlig träning och vad jag har lärt mig av mina olika PT'ar.
Thomas aka Coachen hjälpte mig att bli hemmastadd i gymmet och lärde mig att ha kul med styrketräning. Gymmet, som jag tidigare mest tyckte var lite skrämmande och nödvändigt ont, blev nu ett ställe där jag kände mig hemma och där jag hade roligt. Thomas var också världens bästa stöd under utbrändheten - dels för att vi hade bokade tider som jag inte ville missa trots att jag mådde jävligt pissigt, och dels för att jag visste att om jag gick till gymmet och gjorde precis exakt det som Thomas hade skrivit upp i mitt program så var det BRA. Det var alltid Good Enough, jag behövde inte känna någon press att göra något lite extra.
Thomas lärde mig också att sätta upp konkreta mål och att fira när jag nådde dem. Han lärde mig vikten av kontinuitet i träningen och att träna hela kroppen, inte bara vissa bitar. Jag misstänker också att det var alla våra timmar tillsammans som gav mig lusten att jobba med träning - att ge andra samma upplevelse som jag har haft, att man kan mer än man tror och att träning kan vara helt magiskt.
När Thomas lämnade över mig till PT-Malou var jag arg, besviken och ledsen. Fast det blev egentligen väldigt, väldigt bra. Vid det här laget kände jag mig trygg med skivstänger, kettlebells & co. och var redo att köra på. Malou plockade upp de där tankarna om att tänja på sina egna gränser som Thomas och NMT redan hade satt igång. Hon utmanade mig i varje pass att gå utanför komfortzonen. Malou har framför allt lärt mig att bita i, kämpa hårdare och pressa mig själv lite, lite till fast jag inte tror att det går. Hon har lärt mig att även om en vikt nästan känns för tung i första repetitionen så går det i de allra flesta fall att klämma ut 8-10 reps. Det innebär att jag numera vågar öka på vikterna mycket oftare än innan - vilket betyder snabbare utveckling. Och det är bra!
Det var också under vintern med Malous träningspass som jag på allvar började se att jag är stark. På riktigt. Jag kunde notera att "se där, jag bänkar minsann mer än han" eller "hon ser skitstark ut men vi tar lika tunga vikter i benböj". Nej, man ska egentligen inte jämföra sig med andra för alla har olika förutsättningar, men det har funkat för mig att kunna se på riktigt att jag lyfter tungt. För jag är van att se mig själv som svag - men det stämmer inte längre. Det finns fler och fler påtagliga bevis för det!
På torsdag tar PT-Magnus över. Nu är det hans ansvar att ge mig träningspass som ger fortsatt utveckling och nya utmaningar!
I kväll har jag firat mig själv. Med sushi och chokladkaka och en jäkla massa beröm - för det är jag värd. Fnular också som bäst på vad som ska bli min present till mig själv för dagens prestation. Kanske lite utrustning till det kommande hemmagymmet? En Bosu och en foamroller skulle sitta fint :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar