Race report S:t Hans Extreme - vilken dag!

När jag var på väg till jobbet i morse ringde telefonen med ett obekant nummer men jag tyckte inte det var lämpligt att svara medan jag körde bil så den fick ringa helt enkelt. Innan jag hann kolla upp vem det var som ringde hann de ringa igen - det var P4 Malmö. Som ville ha en live-intervju om kvällens S:t Hans Extreme och varför man gör sånt. Det ställde jag ju glatt upp på förstås! Sen bara flög dagen iväg med allmänt positiv karma och det var dags att sticka hem och ladda lite...

Ombyte och iväg mot S:t Hans backar. Vi parkerade på vanliga stället som inför ett NMT-pass och traskade mot tävlingplatsen. Träffade lite kända ansikten, parkerade väskan med ombyten på lämplig plats, drack vatten, värmde upp, kissade, värmde upp, kissade igen... sådär som det SKA vara inför ett lopp. Säsongens första dessutom - inte lite tufft att inleda med Skånes värsta backlopp :-)

Uppställning vid starten, nedräkning - iväg. Man inleder med en lååång backe, sen "bananen" och sen upp till högsta toppen. Sen en lång utförslöpa och sen en massa småbackar. Jag blev lite ställd över hur banan gick, jag hade inte alls uppfattat det så men å andra sidan är jag sämst på att läsa kartor så det är inte så överraskande!

Första varvet gick helt okej. Andra varvet var pest och pina, jag höll på att dö, jag tänkte på att bryga, jag mådde illa, alla backar var jobbiga, jag blev omsprungen, det var bara skit. Sen passerade jag kontrollen efter andra varvet och plötsligt gick det mycket lättare. Det var ju bara två varv kvar! Passerade kilometerskylten och tänkte "NU är det bara fyra kilometer kvar, FYRA kilometer, det är ju ingenting! Nästa gång jag passerar den här backen är det sista gången!" Det kom nån variant på andra andningen där och jag bara tuffade på. Blev varvad av några av de snabbaste löparna och bara höll undan utan att bry mig nämnvärt. Hade totalt o-koll på tiden, bara fokus på att hålla igång.

Sista varvet. Den långa, långa backen upp var riktigt jobbig men världens bästa NMT-hejaklack hjälpte mig uppåt och Suzan kom också förbikutandes och tjoade. "Bananen", höga backen, sista stämplingen före mål, ner, runt, vätska sista gången, sen ut i småbackarna. Uppåt och neråt, teknikfokus, bita i. Tjoa till varenda funktionär att "nu är det sista gången du ser mig i dag!". "Grytan" och vätskestation - nä, nu ska jag fan bara i mål och funktionärerna hejade mig hela vägen upp för backen. Tre andetag, så, nu trycker vi på sista biten. Hejaklacken stod redo, jag kämpade mig in i mål och stängde av klockan.

1:03:41 blev officiell tid i dag. En bit över den där timmen alltså. Fast jag är nöjd ändå för jag kunde inte trycka på så mycket mer just i dag. Var totalslut och illamående efter loppet som det SKA vara. Nu har jag fått i mig en rejäl hamburgermeny och cola så nu känns det okej. Ska bara lyckas duscha också.

Dagens plus: Jag hade riktigt fina jämna varvtider och var snabbast på sista varvet. Och i en tekniskt jobbig nerförsbacke på lerig stig inne i skogen sprang jag riktigt bra - snabbt och säkert. Dessutom hade jag trots att det var jobbigt väldigt fin fart på de flacka sträckorna vilket bådar gott för sommarens löpsäsong. Jag är riktigt nöjd!