Midsommarfirande - på Skåneleden, jadå!

Jo. Man kan fira midsommar på mer traditionellt sätt, det kan man! Men av nån anledning så blev vår planerade långlöpning på Österlenleden som vi hade pratat om att köra i morgon framskjuten till i dag. Så vi tog en snabb handlingsrunda, bytte om, packade bilen, körde till Ystad och parkerade och besökte turistbyrån för att sedan ta bussen till Sandhammaren och springa tillbaka till Ystad. 3,3 mil - som tog nästan 5 timmar! Vandringsled, inte löpslinga, kan jag bara säga....

Här började vi. På fina stigar i skogen. Med publik.

Ja, de var väldigt nyfikna och följde oss hela vägen fast turligt nog på sin sida om stängslet! Annat blev det sen... Men vi fortsatte, sprang lite fel för att vi missade en skyltning, vände, sprang igenom mera fin skog och på sandstigar fram till Löderups strandbad där någon uppenbarligen firade att vi skulle springa förbi...

Här började det småregna lite grann. Vilket faktiskt var mera skönt än jobbigt - vi la undan de mest känsliga prylarna (kartan och mobilen) och tuggade på helt enkelt. Sen kom vi ner till en helt överjävlig strandsträcka som jag har hört omtalad som "klapperstensstranden" - ganska passande. Flata klapprande stenar, svåra att springa på, stor risk for stukning och feltramp - näe, mest bara jobbigt.

Kåseberga nästa och klättring ända upp till Ales stenar i sällskap av de här snyggingarna som snackade skit med gänget i hagen på andra sidan stigen...

Sen kom en ganska trevlig sträcka på gräs precis längs med en hiskeligt brant sluttning ner till vattnet. Man aktade sig för feltramp men utsikten var helt fantastisk! Här satte vi oss en kortis och tuggade några bars och drack Resorb Sport för att få lite energi. Upp och upp och upp till Hammars backar. På vägen sprang vi genom en hage med ytterligare ett gäng nyfikna tjurkalvar som förföljde oss på avstånd hela vägen genom hagen. Motivation att öka farten! Sen blev det lite besvärligt för här var det vägval. Antingen obanat över Kabusa skjutfält eller följa markeringarna och springa på landsvägen i några kilometer. Nu var vi inte riktigt ute efter att springa på landsväg så vi tragglade oss över Kabusa (ja, vi hade bett turistbyrån kolla så att det var säkert innan...) där vi fick krypa genom lite stängsel och forcera lite roligheter tills vi kom ut på markerad Skåneled utanför Nybrostrand.

Vid Nybrostrands camping passade vi på att fylla på ryggsäckarna med vatten. Kort efter Nybrostrand missade vi en markering igen och fastnade på fel sida om ån och fick backa innan vi hittade leden igen uppe på stora vägen. Turligt nog behövde vi bara springa längs vägen en kort bit innan vi kom in på en mjuk stig genom skogen och sen längs stranden utanför Ystad. Nånstans runt 30 km började vi bli trötta och slitna, vi gick en bra bit och drack vatten och åt godis och hämtade oss inför sista biten. 2 km till - längs stranden, en bit genom stan, förbi färjehamnen, en gångbro upp över järnvägsspåren (trappan upp där var inte nådig!) och sen fram till torget vid stationen där vi parkerat. Jag flög in på Pressbyrån och köpte en Piggelin som jag hade längtat efter i ungefär 12 km medan Joakim hämtade kylväskan i bilen. Tonfiskmackor och Coca-Cola intogs medan vi gratulerade oss själva till väl genomförd utmaning. Distansrekord, distansrekord i terräng och rekord i "tid ute" också. Wohoo, heja oss!

Vi tog bilen hem och funderade på det där med mat - fast först blev det en kall och välförtjänt öl. En snabb dusch för mig inkl. växelvis kallt och hett vatten på benen medan Joakim som är lite tuffare satte sig i ett kallt bad för återhämtningens skull innan han duschade. Färskpotatis, gräddfil och gräslök dukades fram. Sill till Joakim, rökt lax och köttbullar till mig. Öl och nubbe, helt traditionsenligt - fast lite senare än alla andra.

Och så belöningen - svenska jordgubbar, lättvispad grädde blandad med vaniljkesella, hackad mörk choklad. Mums. Glad midsommar!