Ja, för två dygn sen hade jag passerat halvmaran och låg ute på den sträckan som blev jobbigast att hantera. Status nu då?
Trött är jag ju fortfarande. Inte konstigt eftersom jag gick miste om nästan en hel natts sömn mellan lördag och söndag - det var inte många timmar jag sov med alla endorfiner och grejer på högvarv! Kroppen återhämtar sig imponerande snabbt ändå. Med tanke på hur sliten den kändes i går så är det stor skillnad i dag. Jag är lite stel i lårmusklerna och det är inte jätteroligt att sätta sig ner, resa sig upp från stolen eller gå i trappor men det är inte värre än efter ett vanligt benpass. Det blir nog bra. Jag har varit omänskligt törstig hela dagen men jag tror jag börjar komma ikapp, och så har jag ett enormt sug efter kolhydrater som jag accepterar och försöker täcka med bra grejer även om det blir lite godis också. Det är okej!
Ju mer jag funderar på det, desto mera nöjd blir jag med min prestation. Jag som för 4 år sidan trodde att jag förmodligen aldrig skulle kunna springa längre än 5-6 km, att kroppen inte skulle hålla. Jag har sprungit ett maraton och jag är okej. Jag körde inte optimal träning eller följde ett träningsprogram innan eftersom det hände en massa annat, men det blev helt okej ändå även om det var tungt mot slutet. Och jag kände aldrig att jag "gick in i väggen" som många säger att man alltid gör på ett maraton. Det kändes verkligen aldrig så utan jag plockade upp en gel eller lite godis och tuffade på hela vägen. Bra!
Märkligaste sviten: Den där ömma fläcken efter pannlampan, som ett blåmärke. Kvällens roligaste: Busschauffören på stationen i Simrishamn som såg så underbart överraskad ut när han klev ut i ett hav av reflexklädda löpare och såg sig omkring som om han såg i syne.... Lyckligaste ögonblick: Att se ljusen i hamnen i Skillinge och att få springa sista biten in mot Simrishamn i mörker och stjärnklart med havsbrus precis bredvid. Underbart. Och så målgången förstås - musik och tjoande publik och rök och jubel och kramar!
Jag var schemalagd som instruktör på måndagkvällens NMT-pass vilket jag mest bara såg som en bra anledning till lite återhämtnings"träning". Det ösregnade i början men jag tror det regnade betydligt mindre sen, jag tänkte inte på det under passet i alla fall! Utmaningen för min del var att sätta ihop ett pass som gav deltagarna kvalitativ träning medan jag inte behövde kuta runt så mycket, och lösningen blev ett cirkelfyspass i stjärnform på cricketplan. Utgångsläge i mitten på cirkeln där man mellan varje station körde 30 sek planka. Löpning ut till cirkeln, göra övning, tillbaka till mitten, planka, springa ut till nästa station etc. Den som hann fullfölja tre varv lyckades springa ca 3 km och stå i plankan ca 10 minuter. Inte illa på en måndagskväll! De 25 upphoppen på slutet var tunga men gick att genomföra även med maratonstolpar till ben. Och jag tror deltagarna var nöjda med sig själva.
Jag är också nöjd. Inget pass på gymmet i morgon utan jag passar på att sova en timme extra i stället. Fokus vila och återhämtning och bra mat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar