I går kväll nåddes jag av nyheten att en vän har hittats död, troligen mördad. Eller "vän" - vad säger man? Vi har hängt på samma internetforum i flera år, deltagit i samma diskussioner, varit vänner på facebook. Peppat varandra till träning, diskuterat politik, kost och en massa annat. Hon var lustigt nog i samma situation som jag för ganska exakt två år sedan - nyskild, men också nyförälskad och fullt upptagen med att bygga upp ett liv med sin nya partner. I hennes liv fanns även barn, katter, hundar och hästar och jag vet att hennes skilsmässa blev något mera bitter och krigisk än min egen. Det var tufft ett tag, men det blev bättre.
Man kan tro att det bara är en flyktig bekantskap, det där med att bara känna varandra via nätet. Men det känns inte så. Hon var en viktig del i min lilla vrå på internet, hade alltid kloka input och var fantastiskt duktig på sakliga diskussioner. Alltid väl underbyggda argumentationer och aldrig, aldrig någonsin att det blev personangrepp av det. En klok och stark kvinna. Stark nog att vara politiskt aktiv, fackligt aktiv och enormt engagerad i sina barns uppväxt.
Hon var stark på ett annat sätt också. För några år sedan opererades hon för diskbråck och jag vill minnas att hon var stelopererad i flera kotor. Hon bestämde sig för att ta seriöst ansvar för sin rehabilitering och tränade noga enligt de rekommendationer hon fick. Resultatet var fantastiskt - jag vet att hon gjorde tresiffriga marklyft, var duktig på att klättra och dessutom sprang hyfsat fort.
Jag läser på diverse ställen att hon var en förebild för många, precis som hon var för mig. Rakryggad och ärlig men samtidigt varm och kärleksfull. Stark och modig, en kvinna som brann för det hon trodde på. Jag har varit vaken flera gånger i natt och tänkt att jag hoppas, hoppas att det var fel, ett missförstånd, att hon dyker upp i morgon och säger att här är jag, det var inte jag. Men hoppet har sakteliga runnit ut och vi tvingas acceptera faktum att vi inte längre får nöjet att diskutera med henne.
Kära vän, vi är många som kommer sakna din närvaro. Himlen har fått en ny stjärna som lyser starkare än alla andra. För mig blir det här ytterligare en påminnelse om att våga, att leva livet, att ta för sig och att stå upp för det jag tror på. För livet är så himla skört och jag vill ta vara på varenda dag - för din skull. För att du inte fick chansen. Vi är nog många som var för sig försöker att leva vidare i din anda och om vi är tillräckligt många så kan vi tillsammans göra skillnad, precis som du gjorde. Vila i frid, fina du.
3 kommentarer:
Hade inte kunnat säga det bättre själv. Det är fruktansvärt det som hänt, tänker på barnen i första hand :( Vila i frid!
Kram!
Det är en tröst att vi är så många som har fina minnen att dela om vår vän. Och jag är tacksam för alla hälsningar via fb och här!
Skicka en kommentar