måndag 14 augusti 2017

Hitta oaserna, håll kvar känslan!

De flesta har det nog lite tufft så här års och håller med om att det är en aning jobbigt att återgå till vardag igen. Fasta tider, väckarklockor, rutiner, ordning och reda. Packa väskor, kolla kalendern, förbereda frukost och matlådor. Inte ett dugg konstigt efter ett antal veckors ledighet!

Även om jag krigar lite med att stoppa in mig själv i vardagens fasta ramar igen försöker jag hålla kvar känslan av semester så länge det går. Behålla upplevelsen av att vara återhämtad, ostressad, lugn och ledig.

Paradoxalt nog (Joakim kommer skratta ihjäl sig när han läser det här) är renoveringen av vardagsrummet och den allmänna städning och undanplockning som följde efter rätt så effektiv just för att få mig att känna mig lugn. Att vardagsrummet är så himla fint gör att jag anstränger mig för att hålla det fint, plocka undan efter mig och så. Och sen vill man inte gå från vardagsrummet in i ett stökigt kök, alltså håller jag ordning i köket också, osv osv :-D När jag tittar runt i mitt hem blir jag lugn och nöjd och påminner mig själv om att vi åstadkom det här tillsammans under semestern och det känns bra. Härligt!

En annan semestergrej är att vara utomhus och jag försöker ta de möjligheter som finns när vädret är fint. Lunchpromenad, fem minuter ute i solen under dagen - eller som i dag, då jag cyklade upp i centrum och lyssnade på lunchkonsert medan jag åt min lunch och lyxade till det med latte och kanelbulle. Heavenly. Jag hade dessutom ett PT-pass ute under morgonen så jag delade upp min arbetsdag med lite "mikropauser" för annan aktivitet så kändes det lättare.

På jobbet har jag dessutom en annan reminder från semestern. Jag köpte nämligen med mig ett teglas med en tovad värmare från Åre med ett ledkors på. Bara att känna ullen mot handflatan och se ledkorset påminner mig om fjäll, fjällsommar och frihet. Magiskt. Jag ska se till att få tag på nån Åre-bild att ha på väggen ovanför datorn också som jag kan titta på när jag behöver det!

När jag kom hem bytte jag i princip omgående om till shorts och linne och gick ut och sprang en mil i lugnt tempo. Stressat och hektiskt till en början men det magiska med löpning är repetitionen, ljudet av skorna mot gruset, steg för steg för steg. När jag kom hem var jag lugn, nöjd, hungrig och accepterade att ja, nu kommer jag hem till en tom lägenhet och så är det.

Morgondagen är förberedd och jag känner att jag har koll på läget. Jag vet vad som står i kalendern, vilka tider jag har att passa och ungefär vad som väntar på jobbet. Det är bara det där med att sova ensam som eventuellt känns lite oroligt men jag brukar oftast sova gott efter ett längre löppass så det reder sig nog.

Inga kommentarer: