Lycka är.... att välta traktordäck!

Tina förstår vad jag menar. Och NMT-gänget fattar också. Resten av världen är förmodligen lite oförstående!

Dagens pass i utegymmet bestod av 22 stationer, 90 sekunder på varje. 90 sekunder är SJUKT länge. Jag la upp min cirkel så att jag fick välta traktordäcket uppför och nerför backen som sista stationen. Men nåt blev fel nånstans i varvet så när jag trodde vi var klara hade jag en station kvar och det var tre andra som också hade den kvar. Så då körde jag en bonusomgång med traktordäcket i stället helt enkelt - bara för att jag kan! Och för att jag älskar att välta traktordäck.

För övrigt var det ett härligt varierat pass där vi fick träna hela kroppen, hade några spänst- och puls-stationer och en massa löparstyrka. Och det var dessutom fint väder, lite mördarmygg var ute på jakt men inte så att det störde nåt nämnvärt.

Efter lunch har vi sprungit intervaller. Vi började såklart med uppvärmning och löpskolning och sen, efter 35 minuter, annonserade Rubin att passet skulle börja :-) Ett varv, ca 1½ minut, på en rundslinga i en fart strax över tävlingstempo på milen (jag höll typ 4:30), sen 60 sek vila, sen körde vi 15-15 intervaller i 3 minuter, 60 sek vila, upprepa hela alltet två gånger, dvs 3 set totalt. Och så en bonusrunda på rundslingan innan vi joggade ner en kvart och stretchade. Intervallpass alltså i nästan 1½ timme. Jobbigt - kräkjobbigt! Men det är skönt att springa intervaller i grupp, det blir lite mera grupptryck och man orkar lite, lite mer, hittar lite, lite till, och när Rubin eller Catti springer bredvid och peppar finns det alltid mer kraft. Och endorfinkicken efteråt är underbar!

Kvällsjogg i kväll? Jag vet inte det jag. Kanske. Om jag kan springa och såsa lite går det nog bra. Benen känns lagom möra.