Vilken idiot-jobbig dag!

Vissa dagar borde inte ens få existera. I dag var en sån. Jag hade behövt springa minst två mil för att hantera allt det som den här dagen bjöd på!

Det började annars ganska oskyldigt med att jag äntligen lyckades sova ut ordentligt och tvätta lite. Hängde ut tvätten, slösurfade och hade allmänt rätt trevligt. Sen fick jag plötsligt för mig att det var en bra idé att ta in tvätten och det visade sig vara helt rätt för 30 sekunder senare formligen vräkte det ner regn. Men när jag kom in med tvätten hade min dator löpt amok fullständigt. Skärmen bara flimrade och när jag stängde av och försökte starta om var det bara svart på skärmen.

Åh, jobbigt. Jag vet ju att laptopen har hängt med i 3 år och hade väl börjat fundera på att byta ut den men som vanligt gillar jag inte att bli tvingad till såna beslut! Försökte använda makens dator men den är jag inte kompis med. Har nu fått ta över hans gamla tills vidare, kruxet är bara att den är utrustad med Linux Ubuntu. Hm. Det är ingen idé att "flytta in" i den här datorn eftersom det bara är en tillfällig lösning. För att vara utan datorn är ungefär som att vara utan en arm!

Ilsken över datorkraschen, småfrustrerad över alla tankar och planer som Spartan-helgen satt i gång och ledsen över att coachen har gjort slut. Ibland är det rätt jobbigt att bo i en känslomänniska och i dag kostade det lite tårar helt enkelt.

Efter en tidig middag stack vi ut och sprang. Joakim och jag körde ett litet formtoppningspass inför halvmaran - uppvärmning, 10 x 45 s med 1 min gåvila. Vi låg i 3:50-4:20 fart på intervallerna, det är rätt skapligt med tanke på att förkylningen inte helt har lämnat mina luftvägar om man säger så. Sen joggade jag ner i 2 km och J gjorde Joakim sällskap på 2½ km tröskel. En glass på det och livet känns ljusare igen.

Löpning är magiskt! Och om nån timme ska jag heja på grymma Sally Pearson i OS.