"Cindy". 20 varv. 19:19. Tjohooooo! Jag är så stolt så jag nästan spricker. ÅH vad den satt bra!
(sen att crossfit-folk inte tycker att den räknas när jag fortfarande trycker ifrån lite med benen i pullupsen och gör de flesta armhävningar på knä, det struntar jag i) Jag gjorde det!
Hade ett tidigt morgonmöte på jobbet så att jag inte kunde börja dagen på gymmet som jag brukar. Men efter att mötet var avklarat tog jag cykeln och stack iväg. Fokus Cindy. 20 varv. Jag vill, jag kan, jag vågar! Kommer fram till gymmet och ser att varmvattnet är avstängt just i dag. Fan. Ska, ska inte? Äsch, jag är grym, jag överlever en kalldusch just i dag. Det är väl snarast en fördel att få lite hjälp att få ner kroppstemperaturen sen...
Körde en lätt kettlebelluppvärmning och lite stretch och kände på kroppen. Smög in och snodde Smithen. Flyttade bänk och vikter, hissade upp stången på högsta och drog lite för att kolla att den satt på plats. Plockade ner 4 halvkilos viktplattor att räkna varven med och försåg mig med penna och papper också.
Planen var att köra som vanligt, 4 varv i taget helt enkelt. Med så korta pauser som det bara gick, fast tillräckligt långa för att hinna andas och skaka ut musklerna. Inga problem. Bara 4 varv mer än vanligt, det är ingenting. Ladda mentalt som vanligt - rycka lite i stången, möta min egen bestämda blick i spegeln, klappa lite på låren, trycka "lap" på klockan, nu kör vi!
Och det gick faktiskt. Jag kan inte kolla mellantider på klockan (jag är säker på att det går att plocka fram nånstans men jag har inte hittat det i inneträningsläget än) men jag kollade minuterna lite emellanåt. Vila ca 1 minut, ett varv tog ca 3 minuter så saken var egentligen klar - om jag bara håller tempot uppe så fixar jag det här. Sen vet jag att det brukar kännas lite långsammare på de sista varven, att det går lite segare att byta övning t ex. Men det var bara att köra. 4 varv, vila, andas, dricka vatten, torka svett. På't igen.
När jag tryckte av klockan och såg att varvtiden blev 19:19 måste jag ha haft världens bredaste leende där jag dunsade ner på mattan och bara låg. Wohoo! Jag trodde ju att det förmodligen skulle gå men jag var helt förberedd på att ligga strax över 20 minuter. Men det gjorde jag inte. Jag fixade det.
Tack, Malou, för ett grymt träningsprogram. Tack, kroppen som alltid ställer upp. Vi har gjort ett fantastiskt jobb tillsammans och det här var ytterligare en milstolpe. Jag är inte där än, det är inte 20 varv Cindy RX, men det är ett jäkligt bra steg på vägen. På väg mot Röd Väst. Jag ska dit!
1 kommentar:
Galet fint jobbat, Pernille!!!
Skicka en kommentar