12RUN 2013 - 144 km med mina nya kompisar!

Det var fantastiskt. En solig härlig dag, 5 nya kompisar, ett blandat och glatt gäng deltagare och engagerade funktionärer. Av 144 km står jag för 30 km - 2 km i taget. Och jag älskade det hela vägen! Fast särskilt efter kl. 20 när alla andra började bli lite matta och trötta. När benen var lite stela och det var lite segt. DÅ mådde jag som bäst. Visst, jag hade också stela ben, men jag var samtidigt så hög på hela grejen, hela upplevelsen, ultrastämningen så jag bara skuttade på. Hejade på kompisarna, dansade till musiken, applåderade de singel-löpare som rundade 100 och 120 km, njöt. Härligt.

Och här sitter jag en söndag morgon före kl 8 och bloggar, för det där med att sova var tydligen inte en prioriterad aktivitet. Trots att det inte var läggdags förrän vid ett i natt så vaknade jag halv sju och somna om var det inte tal om. Tur att jag kan såsa hela dagen i dag utan några särskilda krav på aktivitet!

I går morse var jag nervös. Fokuserade på att äta frukost, packa grejer, komma iväg i tid. Tåget aviserades som försenat men vi var framme i Köpenhamn i tid och det var tur för jag skulle hinna med en buss som bara gick en gång i timmen. Vid busshållplatsen hittade jag några andra som såg ut att vara på väg mot samma ställe så jag fick sällskap - trevligt! Kom fram, hittade mitt lag, fikade lite och så la vi upp lite strategi. En av killarna tyckte det var segt att springa ett varv i taget, han ville hellre springa 1-2 timmar i sträck vilket vi okejade (lunchpaus och middag, tänkte vi) fast det skulle sen visa sig att han ändrade sig rätt snabbt på den punkten! En av tjejerna skulle hem och tentaplugga och ville därför gärna springa sina varv tidigt, medan en kille var bakis och inte skulle komma förrän kl. 16. Lite soft sådär...

Starten gick 10.00, vi skickade iväg första löparen som tog två varv, sen tog resten av oss var sitt, sen tog hon 3, och så körde vi på så fram till ungefär kl. 13.30 då C lämnade oss för tentaplugg. Journalisten P som hade dragit igång teamet hade också lite jobb att sköta så ett tag var vi bara tre som höll igång. Mina föräldrar dök upp och serverade mig lunch och peppade och hejade lite vilket var grymt uppskattat! S som tidigare ville springa långa sträck tyckte nu det var ett helt galet upplägg eftersom det var mycket roligare att springa ett varv var så att det blev lite bättre dynamik och vi andra höll med. Hans tjej, en kompis och dennes dotter hängde med oss under eftermiddagen och kvällen och peppade fantastiskt bra. Härligt flow där på eftermiddagen. Springa - byta - dricka - heja - springa....

Löpvarvet var lite speciellt eftersom vi befann oss i gammal industri- och varvsmiljö. Start på betongplatta, en sträcka ut i gräs med djupa hjulspår och grönska. Sen ut längs en gammal torrdocka och vända tillbaka, en lång flack raka där man bara kunde rulla på för att komma förbi en gigantisk byggnad där man tidigare byggde båtar på varvet B&W. Vi sprang in i byggnaden och vände vilket var tokhäftigt. 80 m takhöjd och ungefär 200 m lång. "Vår" halva användes som magasinering av teaterrekvisita så där fanns lite av varje. I andra halvan sysslade svensexe- och möhippegäng med klättring, rappelling och paintball så man fick lite underhållning! När man kom ut därifrån var det jobbigaste biten eftersom en asfaltsträcka låg helt i lä så det blev tokvarmt. Sen förbi parkeringen och upp mot växlingsområdet där man sprang en liten rundslinga så att lagkamraterna säkert såg en och nästa löpare kunde ställa sig i bytesbåset klar för avbyte.

Journalist-P hade skrivit klart det han skulle och han som var bakis dök upp och tog några varv i sträck så att vi andra kunde gå till buffén och äta middag. Det var fantastiskt med "riktig" mat just då.
Mackor kändes aldrig så lockande men kryddiga kycklingspett och currygryta satt fint! Jag var orolig för min mage som kan vara lite opålitlig men det hade jag inte behövt vara för den skötte sig exemplariskt. Trots att jag petade i mig energidryck, godis, nötter, diverse obekant mat, cola m.m. var det heeelt lugnt. Fint!

Efter maten kände vi oss lite sega. Det var svårt att komma igång. Eller - det trodde jag i alla fall. För när jag hade sprungit klart mitt första varv efter matpausen konstaterade jag att det gick på 11 minuter. Precis som alla andra varv. Snabbaste på 09:55 (första varvet när jag var lite överladdad), långsammaste på 11:30 (sista varvet då hela gänget "joggade ner" utan tidspress). Annars gick det som klockan - nånstans mellan 10:30 och 11:00 per varv, jag bara tuggade i 5:30-tempo som tydligen var alldeles jättelagom. Solen gick i moln och det småregnade lite under 2 timmars tid men det störde inte löpningen, det var nästan lite skönt. Det verkar ha varit skyfallsnivå på regnet i Skåne och jag är glad att vi slapp det kan jag säga!

Framåt kvällen blev det lite events också. Sololöparna (grymma var de!) började runda 100 km och för varje sån passering spelades en särskild fanfar och publiken uppmanades att ställa upp och heja. En alldeles särskild eloge till gänget från Næsgaard Efterskole. De ställde upp med typ 15 lag plus 10 funktionärer som hjälpte till att sköta vätskelangning, kiosk och matservering. Dessutom peppade och hejade de urskiljningslöst på alla och hade fantastisk stämning. Gött! Vi mumsade godis och salta mandlar (bästa skaffningen en varm dag!) och planerade byten. Nån behövde vila och få lite massage, andra var pigga och tuggade kilometer. Det fanns utrymme för alla och ingen klagade på tempot.

Vid niotiden blev det högdramatiskt då han som tidigare hade lett herrklassen kollapsade med vätskebrist och fick hämtas med ambulans. Även detta sköttes kalasbra då speakern förvarnade om att ambulansen skulle komma och berättade varför så att alla hade koll. Nu var vi inne på sista timmen och det var dags att tänka strategiskt. Vi låg i infight med ett lag från friidrottsklubben Sparta och det gällde att få in max antal varv. Sista lagmedlemmen fick gå ut på varvet senast 21:59:59 så det gällde alltså att nästsiste man kom in 1-2 minuter före 22:00 för att säkerställa att vi fick ut max. Nu hade vi ganska bra koll på vilka tider alla sprang på så vi räknade ut en bra strategi som var lite risky men det gick kalasbra. Journalist-P kom in 21:58:15 och skickade iväg mig, övriga anslöt längs vägen efter att ha plockat av sig nummerlapparna för att inte skapa kaos i tidtagningssystemet och så joggade vi en lugn runda medan vi berömde varandras prestation och njöt. 72 varv. 144 km. Det är helt fantastiskt!

Ingen av oss i laget hade gjort något liknade förut men vi var däremot HELT säkra på att vi vill göra det igen när tillfälle ges. Det var helt enkelt skitkul. Och som vi endorfinbubblade när vi skålade i öl och vin efteråt. Tokskrattade åt dagens roligheter, analyserade det fantastiska i att få ihop en laganda på 6 personer som inte kände varandra sen innan, klappade om varandra och berömde vår egen prestation. Fabulous. Sen plockade vi ihop, jag fick skjuts till en metrostation och landade i Malmö strax efter midnatt där Joakim kom och hämtade upp mig. Endorfinbubblade hela vägen hem, åt tonfiskmacka, drack en kall alkoholfri öl, duschade (mina strumpor luktade rätt skunkigt!) och kröp i säng.

Status i dag: Jag sprang 30 km i går. På asfalt och betong. Visserligen i väldämpade skor men fötterna är ömma och jag går något stelt. Det är okej. Jag var låååångt utan för min egen komfortzon och jag hade skitkul. Trots brännande sol nästan hela dagen har jag sluppit bli förbränd tack vare ordentligt med solskydd - bra där! Nu gäller det att restituera och ladda om kroppen för nästa lopp är på torsdag. Det går väl det med tänker jag :-)