Söndag = långpass!

Vitsippor!

Jo, nog är det så för många av oss som springer att söndag är långpassdag - eller hur? Så även här på bygget. Jag hade 20 km på schemat och hade en plan om att få dem avklarade före 12 för att inte sabotera hela dagen och komma snett på matschemat som det annars ofta blir om man inte kommer iväg före elva... sen blir det lunch vid tre och middag för sent och svårt att sova!

Nu har jag ju "hjälp" på söndagar tack vare att Joakim har simträning klockan nio och därför går upp kvart över sju. Går jag upp samtidigt får jag sällskap vid frukostbordet och möjlighet att komma iväg till min egen träning i tid! Så det gjorde jag fast det tog emot, åt min gröt och förberedde sedan grejerna. Fylla vätskeblåsa, kolla väder, stoppa ner några gel, lägga handskar och buff i ryggsäcken "ifall att", säkerställa att leg + en liten slant fanns i en ficka och sånt pyssel.

Strax före nio var jag redo att ge mig av - eller, jag hittade inga fler ursäkter i alla fall! Kroppen kändes inte särskilt vaken så jag tog det rätt lugnt, gick en bra bit, småjoggade, gick lite till etc tills jag kände att jag fick upp flås och fart. Jag hade medvind och visste att det skulle bli motvind i princip hela vägen hem - hade kollat med Joakim om han kunde hämta mig i Torup om det var för jobbigt att asa hem i motvind så att jag ville vända tillbaka mot Torup.

Det är ganska tufft att springa ut mot Torup och Bokskogen. Det är nämligen uppförsbacke en ganska stor del av vägen insåg jag förra året när vi cyklade stigen. Första 3 km från oss och utåt är det slakmota HELA vägen och det är anledningen till att jag länge har hatat att springa den biten. Jag har använt den som "nödslinga" för den är oftast farbar även när det är skitföre men det slutade alltid med att jag blev förbannad "för jag orkar ju för helvete inte ens 3 km". Tills jag fattade att det är så grisjobbigt för att det är uppförsbacke hela jävla tiden och det är ganska tufft att gå ut och springa uppför och uppför och uppför! Nu är jag förberedd på att det är motigt och tänker på att det går lättare sen när jag springer hemåt. Men medvind + uppför är trots allt lättare än motvind + uppför!

Jag tuffade på utåt. Passerade stora vägen, förbi koloniträdgårdarna och gamla Bjärshögs station som betyder ungefär halvvägs. Genom Bara och konstaterade att "vem-det-nu-är-som-gör-sånt" hade satt upp nya markeringar så att man inte missar högersvängen och så att man väljer rätt väg efter att man korsat stora vägen igen. Nu leds man fint ut på en smal mjuk slinga längs åkrarna i stället för att hamna på asfaltsvägen, bra där! Jag joggade på längs golfbanan, smög över färisten, noterade nöjt att vid 8 km surrade min Fitbit för 10.000 steg (haha, nytt stegrekord på g!) och kom in i skogen. Hej, vitsippor och vårtecken!

10 km = grinden där stigen slutar, så jag vände och gick hemåt. Jag delar mentalt upp sträckan och planerar lite "evenemang" längs vägen när jag springer ensam, så även i dag. 10 km = gåvila och energi. En äcklig gel från Vitargo (sorry, men jag lär mig verkligen inte älska dem) och en energitablett från Enervit. Paus för att fota vitsippor och en gammal skylt, sen i med lurarna och på med pinsam löpspellista. Mycket melodifestival, lite Orup och Bon Jovi och annat uptempo. Och danska hiphopduon Nik & Jay som får så mycket skäll för sina kvinnoförnedrande texter ("Ryst din røv, babe"... I rest my case) men som gör bra musik att springa till! Och sen sprang jag. På lätta fötter genom skogen och förbi golfbanan och över åkrarna och allting var sådär lyckligt som det bara blir på långa pass när man hittar känslan!

Skåne. Platt och blåsigt men rätt vackert!

Flög in genom Bara och ut på andra sidan och mötte motvinden. Puh, jobbigt nu! Men bara 1 km kvar till Bjärshög där jag får gåvila och tugga en energitablett och messa Joakim att jag klarar mig hem själv men att han gärna får lägga en cola i frysen till mig. Svaret jag får tillbaka är att han ser mig och snart är det bara 4 km hem - för jag har satt igång Endomondo som säkerhetsövervakning när jag springer ensam och Joakim har koll :-)

I viadukten under Sallerupsvägen kom vinden rakt emot och saboterade andningen totalt, men då visste jag å andra sidan att det bara var 3 km kvar och det är ju småsaker. Efter 20 km var jag i princip hemma men joggade upp till kiosken och hämtade ut mitt nya pulsband när jag ändå var ute så var det avklarat. Jag är inte helt överens med pulsmätningen på TomTom cardio, den slår lite fel när jag blir kall om händerna har jag märkt och så även i dag. Men har pulsbältet gått sönder är det bra och lite lyxigt att ha en "reservklocka" så att man får lite koll i alla fall.

Kom sen hem, drack, petade i mig nån slags energiåterställare från Tjejmarathon-goodiebagen, drack min kalla cola, åt lite, stretchade med min katt-istent på nacken, tog en lång varm dusch och så åkte vi till Jägersro Center för att äta lunch och handla lite smått. Perfekt. Hem till soffläge, te och söndagsmys med bok och katt. Benen känns nu på kvällen helt ok men så sprang jag i kompressionsstrumpor också. Testade dessutom ett tips jag har fått från en annan "löparmage-drabbad": att springa i Röhnisch Shape tights som går högt upp över magen. I dag hade jag i alla fall inga magproblem alls och om det nu är så att det faktiskt funkar så är det ett alldeles utmärkt knep!

Trevlig söndagkväll önskar jag och min katt-istent :-)