En mils krigande

Vi hade stora planer för dagens långpass. Funderade på att ragga skjuts ut till Bokskogen, springa milslingan där och sen springa hem vilket är ytterligare en mil. Fast kommer man på det sent en lördagkväll så är chansen att ragga skjuts ganska liten så det gick om intet. Så då tänkte vi springa Skryllerundan i stället.

Väl framme i Skrylle blåste det riktigt råkallt och vi bestämde oss snart för att stanna i skogen och springa milslingan plus lite till. Fast även den planen körde ihop sig. För stigarna i Skrylle är så isiga så jag knappt trodde mina egna ögon. Kallt, stenhårt, halt, jobbigt att springa på. Efter 4 km gjorde det ont i fötter, knän och höfter och det var vansinnigt tufft att kriga sig igenom dagens mil. Sen räckte det helt enkelt.

Jag svor inombords hela rundan. Jag har både broddar, Yaktrax och Icebugs hemma och så tar jag bara mina vanliga terrängdojor och tror att det ska räcka. Inte en chans. Det har smält och frusit och smält och frusit så många gånger de senaste veckorna så det är klart att det är isigt. Bara att komma ihåg till nästa gång! Inte för att underlaget blir mindre hårt, men löpsteget blir åtminstone lite mer avspänt när man inte behöver vara rädd för att halka för varje steg man tar.

Veckans löpdos har blivit pinsamt liten men jag har åtminstone hunnit med tre NMT-pass och två styrkepass. Och så har jag hakat på en utmaning om att springa varje dag i mars. Med tanke på att jag fick ihop 12 mil under december när jag sprang varje dag så borde det ge alla chanser att tugga lite kilometer i mars. Och numera har jag GPS-klocka på NMT-passen så det är enkelt att kolla att jag har sprungit minst en mile.