Jag kände mig otroligt avspänd och "zen" när jag klev in på jobbet i morse. Det höll inte i sig. När jag cyklade hem var jag tvärarg, frustrerad, stressad och kände spänningshuvudvärken knacka på. Hur väl jag än planerar semestern så lyckas det alltid landa något superviktigt mitt i som borde ha blivit gjort och resultatet är att det GÅR bara inte att vara ledig för något kommer alltid gå åt pipsvängen och således bör jag ha dåligt samvete... eller?
Jag jobbar hårt med att bryta den mentala dialogen. Upprepar tyst för mig själv att det är organisationen det är fel på, jag är ok. Jag gör allt jag kan med de verktyg jag har, att det plötsligt dyker upp en extrauppgift som kräver enorma mängder tid och inte har nåt systemstöd mitt i allt annat är inte mitt problem. Jag har fyra projekt att ro i land på två veckor och deras deadlines är inte heller förhandlingsbara.
Fast även efter en halvtimmes cykeltur var jag fortfarande arg. Åt mat, chillade med en katt i knät som med alla verktyg berättade att jag är fantastisk och att han tycker om mig. Det kan tyckas fånigt, men det hjälper! Och sen var det dags att bege sig mot Bokskogen för trailpass med Runacademy.
Vi snitslade och mätte upp slingor med olika karaktär, planerade detaljer i passet och strax dök alla deltagare in och vi drog igång. En timme senare var vi klara, mina axlar hade landat på plats och i det stora perspektivet är ett fånigt Excelark en ganska liten grej när det finns mjuka skogsstigar och knallrosa solnedgång. Eller hur? Andas. Det löser sig. Skogen är magisk, jag tog med mig lite naturkraft hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar