... nu har jag sprungit av mig det värsta och laddar batterierna igen. Vilken runda. Det blåser SKITmycket och var inte speciellt trevligt ute. Och så var det supertungt att få igång benen som alltid efter ridningen men det är jag van vid. Kom på mig själv med att springa som jag gjorde i början - kuta som en galning, sedan gå tills jag kunde andas igen, kuta som en galning..... Okej, koppla in hjärnan.
Korta steg, lugnt tempo, ANDAS. Varför är det jobbigt? Gå igenom mental checklista. Var är huvudet? Titta framåt, uppåt i backarna, inte ner på fötterna. Axlarna bakåt, neråt, avspända, öppna bröstet så lungorna får möjlighet att jobba optimalt. Armarna - pendlar de framför kroppen? Rätta upp, armpendling rakt framåt-bakåt, avspända armar, avspända händer, skaka loss om nödvändigt. Tummen upp, för det är roligt att springa. Upp med höften, inte sitta i steget, överkroppen framför höften framför fötterna, använd tyngdlagen så går det lättare. Andas. Åh, bra låt, hitta takten i musiken, korta steg, LE.
Efter ungefär 5 km släppte ilskan och känslan av att det gick eländigt och jag kunde glädjas åt allt som numera går helt av sig själv. Uppförsbakce - korta steg, upp med knäna, spring på tå, titta UPP i backen, andas. Nerförsbacke - rulla på, läng steget, låt armarna hålla balansen, det är roligare att utnyttja farten! Behöver inte ens tänka på det utan kroppen reagerar helt automatiskt. Härligt! Så himla mycket jag har lärt mig på ett år, vilken skillnad! I morgon tror jag baskemig jag ska ta ett par lite lättare skor och springa en kortis bara för känslan. Det ryktas om sol. Jag tror knappast det slutar blåsa men det kan man ju inte vänta sig i Skåne heller....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar