Tillåter mig i dag att låna PT-Malous beskrivning av hur träningsvärken känns för den är så talande. En stor fet insekt som klamrar sig till mina axlar och överarmar och får varenda rörelse att kännas tung, tung, tyngre. Och man frågar sig: VEM kör 120 thrusters när hon knappt kan lyfta armarna för att byta om till träningskläder? Jo, JAG. Genomförde mitt träningspass till punkt och pricka trots att kroppen är stel och öm av alla ovana rörelser. Tid på Jackie: 26:01. Ja, det är 20 sekunder långsammare än i förra veckan, och JA - 20 sekunder sitter förmodligen mellan öronen och inte mellan skulderbladen. Men det är okej. Okej för att jag gav allt jag hade och fick till ett riktigt bra pass.
Dagens lärdom: Nej, det går inte att fokusera på annat när du ska köra frivändningar med 30 kg på stången. Samma ögonblick jag tappar fokus eller funderar på om jag verkligen KAN så går det inte. Fullt fokus, ingen tvekan, bara dra upp stången nära kroppen och vänd. Inget mer, inget mindre. Explosivt. En hundradels sekunds tvekan = FAIL.
Turligt nog är jag gräsänka i kväll och kan gnälla precis hur mycket jag vill över träningsvärken utan att få "du får skylla dig själv" som svar :-)
Följ min blogg med Bloglovin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar