Nä fy fan. Det här var nog tidernas längsta löprunda fast det bara var 5,7 km. Det kändes som att springa i sirap hela vägen, så tungt var det, och så betongklossar till lår på det. USCH! All trevlig kall snö är numera omvandlad till äcklig geggig blötsnö som är hal och tung och obehaglig. Tack till "änglarna" som underhåller Bulltofta och hade skrapat elljusspåret så att det gick att springa på blött grus i stället för töeländet. Men urgh. I dag var det INTE roligt nånstans.
Jag har hysteriskt mycket träningsvärk efter gårdagens pass men det var väl ungefär väntat - tunga ben var inget konstigt, men att det skulle vara så segt att springa i dimma och fuktmättad luft hade jag inte tänkt på.
Turligt nog väntar roligheter lite senare, för det är Copenhagen Dining Week så vi åker en sväng över sundet och testar en ny spännande restaurang. Annars hade jag nog varit gnällig hela kvällen ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar