onsdag 11 november 2015

Välkommen till en annans verklighet!

I dag har jag och min lilla blåa bil varit ute på äventyr och besökt en annans verklighet. Klockan åtta i morse satte jag mig i bilen och styrde mot Göteborgs Garnison för att besöka deras "anhörigdag" för GMU-kompanierna. Eller - egentligen struntade jag fullkomligt i kompanierna, jag ville bara träffa Joakim... Det behövdes efter 11 dagar då vi inte har träffats och inte ens kunnat prata med varandra eller skicka sms i 9 dagar.

11.30 skulle vi befinna oss på besöksparkeringen och strax innan detta såg vi ett gäng grönklädda komma marscherande mot grindarna. Omöjligt att se vem som är vem! Men en kort ordergivning följde och rekryterna släpptes fria - och då kunde jag direkt på gångarten hitta "min" rekryt. Däremot hade han lite svårt att hitta mig i det allmänna kaoset av glada anhöriga...

När alla hade fått kramas ordentligt skulle rekryterna "leda sina anhöriga" in till kaserngården :-D Hade säkert varit hemskt om någon anhörig kom på villovägar! Efter en kort välkomst skulle vi "utspisa i fält" (det var här vi liksom fick börja prova på den där andra verkligheten!) och ställde oss på led för att serveras ärtsoppa och pannkakor. På en onsdag....FÅR man ens det? Vi fördelade oss i en liten dunge och tränade på att balansera tallrikar, dricka och bestick och så fick jag en liten briefing om slutövningen som kallas Aldrig Ge Upp. Det har varit en tuff vecka, så mycket kan jag säga! Tältförläggning och gruppbivack och ensambivack och matbrist och sömnbrist och alla möjliga andra hemskheter. Jag erkänner gärna att jag är enormt stolt över min sambo som har genomfört hela GMU tillsammans med ett gäng som är typ 20 år yngre än han och ändå har han orkat hela vägen! DET är pannben det.

Efter lunchen fick jag en rundvisning. Logement och skåp och duschrum och sen diverse andra sevärdheter. Utsiktspunkten med blick ner över hamnen, soldathemmet, hinderbanan med mera. Det fanns också olika "stationer" där man kunde titta på maskering, prova att hålla i en AK5 (skjutvapen, för icke militärt intresserade), bära en stridspackning etc för att få lite mera koll på vad våra soldater har sysslat med.

Sen gick rekryterna undan för att förbereda sig och vi andra ställde upp på kaserngården. Det vankades uppställning och visitering och fanvakt innan det var dags för Soldaterinran och sedan nationalsången. Jag var nog inte den enda som knep en liten tår i det läget. Nu är rekryterna soldater och tituleras hädanefter som sådana. Häftigt. Joakim berättade nu i kväll att han hade träffat ett befäl i korridoren som sagt "Rekryt...nej, soldat!" när han skulle ställa en fråga :-)

Efter soldaterinran var det tyvärr slut på det roliga och vi anhöriga fick bege oss hemåt medan soldaterna blev kvar på garnisonen. Riktigt jobbigt att inte få med sig Joakim hem! Och ganska jobbigt att köra hem ensam i kolmörker plus ösregn stora delar av vägen. Nåja, hem kom jag ju och det är inte så långt till fredag kväll när vi ses igen. Dags att börja organisera sig för morgondagen, tror jag. Morgonjogg, dusch, frukost, PT-jobb, kontorsjobb, PT-jobb, hem, äta, PT-löpgrupp, kväll. Typ så ser schemat ut! Fullt ös som vanligt alltså ;-)

Inga kommentarer: