Jag har ett komplicerat förhållande till Vårruset. Jag VILL så gärna tycka om hela grejen men jag har svårt att vara en riktigt ärlig och positiv ambassadör. Egentligen tycker jag att upplägget med "löparfest för tjejer" är helt underbart. Att över 6000 tjejer träffas och springer, har picknick, yogar, dansar och peppar varandra. Men tävlingsmänniskan i mig har i flera år svurit över "det ska vara mysigt så vi har ingen tidtagning "(hur ska man då kunna tävla?) och det tillhörande kaoset i spåret.
För 4 år sedan svor jag att aldrig mera springa Vårruset efter att ha startat i startgrupp 2 (första gruppen heter "springa fort" och det tyckte jag inte att jag gjorde, men "springa" kändes rimligt). På stigarna i Pildammsparken tvingades jag tränga mig förbi stavgångare med ryggsäck som hade startat i första startgruppen. Really...
Men är man instruktör för B.A.B.Y. Runners Team Malmö som har samarbete med Vårruset och ska delta i Stadskampen mot de andra B.A.B.Y.-lagen så får man vackert ställa upp. Numera har också Vårruset skaffat tidtagning för de som vill vilket jag tycker är ett stort plus. Men det är fortfarande ett svårt lopp att göra bra resultat i om man inte har mosat sig fram i första startledet. Det syns på siffrorna från pulsklockan att tempot blev snabbare och snabbare under loppet. Första 2 km är det bara trängsel. Ingen håller till höger utan man får sicksacka sig fram och får tvärstopp ibland. Nånstans efter 3 km släppte det och jag kunde börja springa på i ett jämnare tempo men det räcker aldrig riktigt för att hämta upp det man tappar på första halvan av loppet. I alla fall inte för mig. Så min snabbaste 5 km-tid är fortfarande första halvan av ett millopp ;-)
Det som däremot var kul i går var att springa som en del av ett gäng på riktigt. Ett gäng som träffades innan, peppade gemensamt, fotograferade, klappade om varandra vid mål och åt picknick tillsammans. Det var riktigt roligt. Även att parkera sig direkt framför scenen där Blossom höll igång och att vara med på yogastretch med Yogobe och dansa lite disco med Blossom. Absolut njutbart, positivt och härligt.
En annan positiv grej var att jag kände att allt arbete i gymmet ger resultat. Benen är starka, jag har mer tryck i steget och spänstigare löpsteg och jag blir inte trött i benen. Jag kände mig återhämtad efter bara några minuter (nu sprang jag ju inte som död och helvete heller) och 5-fart kändes otippat behagligt hela vägen. Det är riktigt bra. Men att försöka tävla i Vårruset är nog - helt ärligt - inte riktigt min grej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar