Hemma igen efter två dagars tjänsteresa. Eller - egentligen kom jag hem i går kväll, men bloggandet hade inte högsta prioritet. Viktigare att krama om älskling och pälsklingar, äta lite, landa HEMMA.
Jag är inte superförtjust i att vara på tjänsteresa och särskilt inte konferensvarianten, men det här var bättre än förväntat. Bra mat, bra lokaler och bra output. Hotellet var sådär - mitt rum hade definitivt inte varit rökfritt hela sin livstid om man säger så. Men jag har ändå lyckats kvällsyoga i söndags och morgonyoga måndag och tisdag vilket jag är ganska nöjd med. Och under en lunchpromenad fick jag hela två komplimanger. Dels en kommentar om att jag såg ut att träna ganska mycket, och dels den som jag var ännu mer stolt över - "det ser ut som om du bara låter allting rinna av dig, du verkar helt oberörd av kaoset" - och det VET jag är träningens förtjänst. Det har gett mig ett visst lugn att bli STARK. Att veta att den där lilla kostymnissen som bröstar upp sig kan jag lyfta om jag vill. Eller springa trött :-)
Den vetskapen sänker min stressnivå. Jag hanterar grejer. Prioriterar, eskalerar, gör det jag ska, skriver prio-listor och lämnar jobbet på jobbet. Låter andras stress och panik rinna av, inte beröra mig. Och sen går jag hem och gör andra roliga saker!
I dag var jag bara tvungen att cykla till jobb. Kanonväder och jag har varit inlåst (typ) i två dagar - det gick ju inte att låta bli! Insåg att det förväntade totalkaoset uteblev, att det inte var så jättemånga superpanikmails som det brukar vara och att jag hade lyckats lösa en hel del öppna issues genom att träffa mina kontaktpersoner IRL. Gött.
Kom således iväg från jobb bara en halvtimme senare än tänkt (det är typ rekord efter två dagars frånvaro), cyklade hem i solskenet och tog itu med allt det där praktiska. Packa upp, tvätta, byta lakan, fixa... Joakim skulle hålla NMT-pass men jag hoppade över (St Hans Extreme i morgon) och tog en kort löprunda i mina nya Asics Nimbus. Mängdskor för asfaltträning. De gamla dog egentligen på Österlenmaran men fick på nåder åka med till Playitas och där slängde jag dem i stället för att släpa hem dem. Och så har jag försökt vänja mig vid att springa i tunnare skor och det är för det mesta helt okej, men jag gillar lite mera dämpning när jag springer långt på hårt underlag. Det var väldigt skönt med mjukisdojor! Kroppen känns bra. Lite seg i benen men lite fartökningar kändes tryggt och fint och jag tror på att det går bra i morgon. När vi springer uppför och nerför och uppför och nerför i en mil :-D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar