torsdag 9 april 2015

Spontana torsdagsintervaller

Eller nja. Inte riktigt spontana för jag kom att tänka på känslan på förra veckans pass och kände att jag ville göra om det för att det var så häftigt! Så inte riktigt "oj, jag bara råkade springa intervaller" men ändå blev det lite längre och lite tyngre än distanspasset det egentligen skulle vara - bara för att jag kan. Börjar hitta det där sköna läget jag gillar att ligga i där kroppen klarar nästan vad som helst bara jag ser till att sova och äta ordentligt och sköta vilodagarna. Utan sjukdom och krämpor (förutom träningsvärk givetvis), där det liksom bara flyter på och träningen går lätt.

Efter en dag som började med en rolig konsultation - alltså, hur coolt är det inte att en PT vill ha mig som PT? - och fortsatte med kontorsjobb cyklade jag hem och lagade mat. Hade egentligen en PT-kund bokad på eftermiddagen men kunden ställde in och då kom jag hem tidigare än tänkt. Mycket bra, middagen serverad 16.30 och jag annonserade att "klockan sju ska jag ut och springa". För att vara klar och komma hem i tid så att jag hinner varva ner och äta innan läggdags och inte är klarvaken till klockan midnatt....

Skorna på, och eftersom jag väntar på nytt pulsband till min kära Suunto Ambit så blev det TomTom Cardio-klockan i stället. Den är inte lika bra på pulsmätningen, ibland slår det slint, men den är otroligt praktiskt på intervallpass. Uppvärmningsjogg ner mot kossabacken, markera starten - kör. 10 x 60 sekunder backe. Efter andra intervallen slet jag av mig jacka, buff och handskar och slängde dem i en hög. Tappade räkningen men vet att klockan räknar och att "lap 20" betyder att jag har gjort 10 intervaller. Femte intervallen var skitjobbig men då var jag halvvägs i de långa intervallerna och jag roade mig med att räkna på det roliga norrländska sättet som Helena lärde mig på ett löparläger i Halmstad för länge sen. Tanken är att det ska bli "ingenting" kvar och det blir det. 5 intervaller är 3 + 2. Fast 3 är 1 + 2 och 1 är ingenting och 2 är nästan 1 och det är också ingenting. Och sen 2 till men det är också nästan 1 och det är ingenting :-) Bra knep det där alltså!

10 långa intervaller var snabbt avklarade och dags för de korta på 30 sekunder, lite högre upp i backen så att jag ser toppen och har ett tydligt mål. Jag trampade på och tappade räkningen rätt snabbt men det spelade ingen större roll. Nånstans vid 7 insåg jag att löpsteget började bli tungt och rättade till - höften upp, snabba fötter, lättare steg. Kom på att jag kan ta hjälp av andningen - jag brukar räkna andetag de sista 20 sekunderna av en intervall för det brukar stämma med ca 1 andetag per sekund. Försökte matcha fötterna - 3 steg per andetag eller sekund = 180 steg per minut vilket är optimalkadens (teoretiskt i alla fall) och steget blev lättare, kvickare, plus att jag kom några meter längre i varje intervall. Bra där! Mosade sistaintervallen och smög ner genom skogen på en stig jag aldrig gått förut men visste på ett ungefär var den slutade.

Perfekt läge för hemjogg i skymningen, lugnt och sansat. Lätt löpsteg trots trötta ben, noterade dock att jag kände mig trött och "manglad" i framfoten och det är inte så konstigt, mina Speedcross är ganska stumma efter 2 års frekvent användande och det ligger två par skor och väntar på mig på Maxi om jag bara kan ta mig dit!

Dagens pass landade på 10,78 km och det tycker jag är riktigt bra även om det inte är löpning hela vägen! Energipåfyllning i form av grön smoothie (spenat, äppeljuice, mynta, gurka),  en kopp te och några rostisar med ost. Jag kommer sova gott i natt igen - i morgon bitti (tidigt!) väntar gymmet och så en kund på eftermiddagen. Det blir kalas!

Inga kommentarer: