Vilken dag och vilken vecka. Det har verkligen varit fullt ös och jag ångrar inte att jag har bett chefen om att få gå ner på 60% på vuxenjobbet från 1 november för det kommer verkligen behövas!
Jag var på kontoret strax före sju i morse. Jobbade, klämde i mig en frukostmacka och joggade sen bort mot gymmet för att möta upp Anna som var på besök från Finland och ville träna ett pass med mig. Roligt! Det är alltid kul att få träna andra träningsnördar och peta i teknik så jag hade rätt roligt. Sen joggade jag tillbaka till kontoret och gled rätt in i ett telefonmöte, precis exakt i tid, betade av det och fortsatte sen jobba fram till halv tre.
Lunch åt jag vid halv ett, ganska sent för att vara jag, så halv tre var jag inte hungrig alls. När jag hade tagit hand om två PT-kunder och klockan var fem var jag hungrig och hade tio minuter på mig innan en kundkonsultation så bestämde jag mig för att inte äta min kvargburk som stod i kylen. Nej, tänkte jag, jag åker ju hem sen, då kan jag äta. Mmm. Smart. För innan jag kom iväg från gymmet var klockan över sex och jag var vrålhungrig, kom dessutom på medan jag gick mot parkeringen att jag inte hade nån ätfärdig mat hemma. Bra där. Dessutom var jag tjurig för att jag inte orkade träna och arg på alla människor som var i gymmet och fick min träningslust att försvinna. (Lågt blodsocker, någon?). Jag var åtminstone tillräckligt intelligent för att smita inom thaihaket och köpa med mig en kycklingwok hem och sen var jag arg hela vägen hem för att andra bilister var i vägen och parkerade dåligt och vad vet jag.
Ja, humöret blev betydligt bättre när jag fick i mig en portion av den där maten. Och ja, nästa veckas fokus blir att ÄTA de där jävla mellanmålen när det finns TID för det. Även om det bara är tio minuter. För annars kommer det nämligen att gå hotellvätte. Särskilt om jag tänker att jag ska orka träna också och det tänker jag att jag ska!
Rekryten har kommit hem, det är fredag, vi har två lediga dagar framför oss. Och inga väckarklockor. Hurra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar