Förkylningen är helt klart i avtagande. Fast inte tillräckligt för att jag skulle ge mig på att hänga med Joakim till Lund och köra NMT även om jag gärna ville. Kallt ute + hosta och snor = extra känsliga luftvägar. Och att hänga med och "bara softa lite" är inte ett alternativ, det vet jag. Så jag stannade hemma och såg till att klara av dagens yogapass i stället. Med visst motstånd, det får erkännas, kanske särskilt för att det inte är så otroligt behagligt att stå i stående hund när man är snorig.... men jag gjorde det. 9 dagar av #21dagarmedyoga avklarade.
Men när jag nu har bestämt mig för att jag ska ut oftare så var det helt logiskt att ta en promenad. Trots att det blåste iskalla vindar så fanns det inte så mycket att diskutera. Jag vet ju att det hjälper - både huvudet och luftvägarna mår bra av att komma ut en sväng. Alltså - varma kläder på och podden "Bubbel och mjölksyra" i lurarna så var det inga problem att vara ute en knapp timme. Dessutom var det lättare att andas efteråt.
Jag har alltid hatat att promenera. Tyckt att det var onödigt och valt cykeln för transport och sprungit i träningssyfte. Promenader - varför? Men det senaste året har jag ändå fastnat för det som alternativ. En möjlighet att komma ut och rensa skallen lite eller lyssna på en podcast. Samla lite steg, fundera över ett problem, återhämta mig, öka blodcirkulationen. I det närmaste gratis och välgörande i nästan alla situationer! Ibland enklare än en löprunda, för jag behöver inte nödvändigtvis duscha och byta kläder efteråt. Ställer inte så höga krav på konditionen, andningen eller muskelstyrkan - lätthanterat om läget är lite "sådär". Som nu. Förkyld, men behöver komma ut. Eller när man har så brutal träningsvärk att en löprunda inte ens är aktuell men musklerna mår bra av lite cirkulation.
Men det är klart att jag vill springa, jag längtar tills det går. Kanske snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar