Jag får ganska många gliringar från omvärlden på temat att jag är galen, att jag prioriterar fel, att jag tränar för mycket, att det är knäppt att yoga varje dag. Ibland ifrågasätter jag mig själv och tappar suget, tänker att det måste vara fel på mig. Men det är ju så att jag mår bra av att träna. Att min kropp blir hållbar, jag slipper smärtor, jag orkar mer, jag rensar hjärnan.
I går kände jag verkligen att kroppen tackade mig för det jag gjorde. Ett pass för rygg och mage där jag kämpade med chins och stångrodd med gummiband och flåsade mig igenom mina sidolyft. Sedan snabbmellis och ombyte innan jag drog igång med eftermiddagens PT-kunder - med ny ork tack vare att jag själv hade fått träna.
När jag kom hem strax efter åtta i går kväll var jag hungrig och sliten. Värmde matlåda, stoppade i mig mat, matade katt, pratade med Joakim. Sen - yogadags. Ja. För #21dagarmedyoga är inte slut än och även om det just då tog emot att lägga en hel halvtimme på yogamattan så var det otroligt välbehövligt. Efter passet var kroppen mjuk, avspänd och tacksam, och det var lugnt i huvudet i stället för det kaos som rådde innan jag landade på mattan.
Om kroppen är tacksam för dagens morgonträning är än så länge ovisst. Det var ganska tufft att gå upp i morse för jag la mig lite senare än jag borde ha gjort för att jag la den där halvtimmen på att yoga. Men när jag väl kom ut flöt 10 x 1 minut med 1 min vila på ganska lätt så jag känner mig nöjd med insatsen. I did it ;-) Nu dags att packa i ordning och cykla till gymmet!
1 kommentar:
Alltså jag blir trött på folk som ger gliringar. De är förmodligen bara avundsjuka. För mig är du en inspirationskälla. Och om du är glad så är jag också det. :) Kram
Skicka en kommentar