Längtan...

... efter att vara ute och röra på sig på riktigt (cykla räknas inte, det är ju transport!) slog till. Så jag tog en kvällspromenad. Vi har ett fint naturområde alldeles inpå knuten som jag aldrig riktigt har utnyttjat av nån anledning och eftermiddagens ösregn hade bytts till kvällssol. Jag SAKNAR att springa och jag saknar mitt NMT-gäng. Saknar gemenskapen, saknar uteträning och hårdkörning.

Men i kväll gick jag i lagom rask takt, njöt av fågelsång och sol, tittade på blommor, kaniner och fåglar och försökte njuta. Samtidigt som det kröp i kroppen för alla fina mjuka stigar såg så underbara ut att springa på. Jag tog en sväng ner om gläntan med stockarna som vi använde som utegym i höstas och konstaterade att den kommer fungera finfint fortfarande. Kunde inte motstå frestelsen att balansera lite på trädstammarna och tänka att snart så.... Snart, snart, ska jag och mina terrängdugliga fivefingers busa i skogen. I morgon ska jag och mina löparskor ut på en försiktig runda. Försiktig för att jag fortfarande inte vet hur "skumptåligt" revbenet har blivit. Ridning gick i och för sig bra men löpning kan vara en annan femma. Går det inte att springa får jag väl gå. Inte mer med det.

Kvällens program: Dubbelavsnitt av Downton Abbey, soffmys med katterna, nybakad kladdkaka. Man har det ju inte värre än man gör det till liksom - och J är ute och roddar konsert i kväll så vi får roa oss själva, jag och fyrbeningarna.