Men så joggar jag fram på stigen och blir varse att nån på cykelvägen bredvid försöker få kontakt med mig så jag drar ut hörlurarna. "Tack för att du sätter färg på Malmö! Du är fantastisk, keep on shining. Tack!" och så cyklade han vidare. Så härligt! Jag formligen älskar såna spontana komplimanger från en helt okänd person och blir helt lycklig. Dels över att jag har gjort ett sånt intryck och dels över att folk faktiskt vågar säga så till en vilt främmande människa. Visst är det häftigt! Så tack, okände cyklist - you made my day!
Vad ska man säga om dagens löpning då? Tja, för att skona revbenet lite så tänkte jag att jag INTE bara skulle springa på tills det gör ont och sedan gå tills det inte längre gör ont. Utan jag körde upplägget att springa två låtar, gå en. 8,4 km på 56 minuter blev det och det är absolut helt okej. Tillsammans med dagens lilla lunchpromenad blir det 9 km gång/löpning i dag och så 16 km på cykeln att lägga till veckoutmaningen. Det stackars revbenet kändes lite trött mot slutet men inget allvarligt så jag oroar mig inte.
4 kommentarer:
Jag spontan-high-five-ade en tjej i löpspåret igår efter att jag mött henne för tredje gången på samma runda (jag harvade 2-km spåret, troligtvis hon med). Jag blev helt glad minst en kilometer, jag hoppas jag piffade upp hennes löprunda med!
Bra där Sara, jag är säker på att du också gjorde henne glad! Om fler vågade göra sånt skulle det vara roligare att springa. Minns en långrunda i vinter där jag sprang 5 km-spåret åt ena hållet medan en kille sprang samma spår åt andra hållet - vi gav varann "tummen upp" vid varje passering :-)
Hej!
Det låter som att du träffat på "mannen på cykeln" som rör sig en hel del i vår stad. Jag har vid en bensinmack fått höra från honom något i stil med att jag "strålar som en sol med mitt fina hår och mina glasögon" och att jag "skänker världen mycket glädje med min existens och min skönhet". En kompis till mig träffade på honom vid en busshållplats och fick höra att hennes stickade mössa "lyste upp världen och gjorde människor glada". :) Jag tycker han är lite creepy, jag...
Vad skönt att revbenet sköter sig!
Hej Anna! Nä, inte creepy - jag tycker bara det är roligt. Som när Stinne och jag promenerade hem efter att hon hade sprungit Kungsholmen runt och en man stannade och sa "ursäkta, får jag bara fråga - hur känns det att vara vacker?"
Tänk vad häftigt att göra det till "sin grej" att cykla eller gå runt och ge komplimanger till vilt främmande människor :-D
Skicka en kommentar