Sittkomfort?

Nä, inte riktigt! Vågade mig till stallet i dag för att prova på om det skulle gå att rida. Skump-känsligt kommer det där revbenet nog vara ett tag så ridning är väl inte direkt världens bästa rehabilitering - men det är väldigt svårt att hålla sig borta från stallet också och på tok för jobbigt att sitta på läktaren. Jag hade kollat schemat och visste att det var barbacka-ridning på programmet. Det tyckte jag var en bra grej - att rida utan sadel sätter helt naturligt begränsningar för vad man ger sig på.

Jag såg till att vara ute i god tid och det är helt klart också en fördel att vara "kändis" på ridskolan. Viola på kontoret frågade hur det var med mig och konstaterade att jag nog borde byta häst. Jag var nämligen uppskriven på en ny förmåga som både är ganska hetsig och ganska skumpig att sitta på. Och det kändes inte riktigt som rätt läge att testa på det just i dag. Men Viola fixade och trixade lite med listorna så jag fick rida min gamla älskling Nora. Hon är inte direkt bekväm att sitta på egentligen för hon har ganska skarp rygg, men däremot är hon väldigt pålitlig och jag vet att hon tar väl hand om sin ryttare när det behövs.

Och det gick faktiskt riktigt bra, det var väl bara i galoppen som jag ens märkte av revbenet och då var det inte "förbannat jävla skitont" utan bara att det ömmade litegrann. Helt okej. Däremot gick det som vanligt och som väntat så att friktionen mellan varm hästrygg, ridbyxor, trosor och rumpa nog så vackert har producerat ordentligt med skav precis där man sitter. AJ! Har jag några småbarnsföräldrar som läser bloggen och har bra tips mot röda blöjrumpor tro? Förutom att lufta så gott det går vilket ärligt talat känns lite småkinky i ett normalt vuxenliv....

På onsdag ska jag rida igen. Jippi! (om inte Jimmy proklamerar att jag inte får, alltså...)