onsdag 28 augusti 2013

NMT - Den där känslan...

.... när det knappt går att jogga hem efter dagens pass
.... när hela kroppen känns seg som sirap efteråt
.... när det nästan är för jobbigt att äta för att man måste lyfta maten upp till munnen
..... när man funderar allvarligt på att bara gå och lägga sig i träningskläder
Ja, DEN känslan. Precis den känslan sitter i efter dagens NMT-pass. Som ändå inte kändes så jättejobbigt medan det pågick, men det var ett riktigt sugande och jobbigt pass för mig!

Vi har kört parövningar varvat med förflyttningar. 3 varv alligatorgång exempelvis. En massa magövningar och benövningar och insida och utsida lår. Armhävningar, armhävningar och armhävningar. Sprungit lite och tränat mera styrka. Jag kan inte ens räkna upp vad vi har gjort för att jag är så trött.

Men jag vet vad vi gjorde till sist - på cricketplan. Löpning i två minuter, på Idas vissling gällde det att så snabbt som möjligt ta sig till en bänk och köra 15 tricepsdips, 15 armhävningar, 15 situps. Sen joggade vi tills alla var klara - ny vissling och nya 2 minuter. 3 gånger. Jag ser på pulsklockan att jag höll 5-fart i intervallerna och det är jag nöjd med - fast det är förmodligen därför jag är så trött och mår illa också!

Som avslut körde vi stafett - fram och tillbaka. Ena hållet stod alla i stående hund och vi ålade under på rygg, tillbaka igen var det plankan och vanlig ålning under. Och så stretchade vi och gjorde 36 upphopp också. Det där med att jogga hem var inte alls roligt. 6:30-fart (okej, med ryggsäck, men ändå) kändes ofattbart oändligt tungt, steg för steg för steg...

Jag hoppas på nån magisk superkompensationsvariant inför söndagen för annars är risken att mina kompisar får släpa mig genom hela hinderbanan :-D

2 kommentarer:

Sara Reiman sa...

Ungefär lika trött som jag är ikväll efter att ha sprungit 9,2 km alldeles på egen hand. Fort gick det inte men jag SPRANG banne mig hela vägen! Efter det lite bärande av Henriks flyttkartonger ner i källarförrådet. Nu är jag så trött att jag tror jag somnar skrivandes. Skönt ändå på ett sätt men gäääsp!

Pernille sa...

Det låter härligt, Sara! Bra jobbat :-) jag är särskilt imponerad över bärande av flyttkartonger!