Jag hade stämt träff med PT-Martin på gymmet klockan 09.15 i dag. På en söndag. Ja, det går faktiskt!
För min egen skull passade jag på att vara där i tid så att jag kunde värma upp i lugn och ro. Det råkar faktiskt vara så att man behöver mer uppvärmning ju äldre man blir, och även om jag i vanliga fall fullständigt ignorerar den där siffran på legitimationen så går det inte riktigt att komma ifrån att vissa strukturer i kroppen har blivit äldre ;-) Så jag körde 1000 m rodd och ökade tempot efterhand innan jag jobbade mig igenom ett antal rörlighetsövningar med pinnen och i TRX'en.
09.15 och ingen PT. Nähä, men jag börjar väl så smått med knäböjen då. 20 kg, 40 kg, gick ut i omklädningsrummet och hämtade telefonen och ringde honom, 50 kg, och sen när jag lägger på 60 kg kommer han susande runt hörnet och har tittat fel i kalendern. Jaja, jag fick en dryg timmes PT-träning ändå och vann dessutom lite tid på att ha börjat med knäböjen själv så jag klagar inte!
Efter knäböj där vi trappade upp till jävligt tungt (75 kg, tror jag kanske vi var uppe i?) var det dags för axelpressar. Den övning jag rent tekniskt har svårast för. Att våga hålla stången så tajt att man nästan slår i hakan är extremt jobbigt - och när jag blir rädd för stången och lutar mig bakåt har jag inte kraft att trycka upp den. Men jag vill, jag kan, jag vågar. Jag vet inte vad vi hade för vikt i dag, 27½ eller kanske 30. Men jag vet att jag fixade alla tre repetitioner i sista setet.
Marklyft - samma visa. Tyngre och tyngre, teknikputs, men ändå bra lyft. Jag tror att jag möjligen satte ett nytt 3RM men eftersom jag undviker att kolla på vikterna när Martin lastar på så vet jag inte förrän han mailar vikterna till mig. Nyttigt för kontrollbehovet.
Sen var det dags för ett rejält teknikarbete med bänkpressen. Min teknik räcker inte 100% till för de riktigt tunga lyften så i dag jobbade vi med 40 kg (vilket iofs är en rätt respektabel vikt också...) för att tvinga mig att göra rätt. Helt rätt. Med godkänt djup och korrekta vinklar. Yay! Nu känner jag mig rustad för att jobba på med bänkpressen på riktigt, inget mera fusk.
Sedan pullups. Åh, pullups - mitt nya hatobjekt. VARFÖR ska det vara så svårt? Jag är ju stark, jag har musklerna jag behöver, men jag får inte kontakt med dem på riktigt. Kan nån ge mig numret? :-D Nä, så hemskt är det inte. Det går, bara jag får hjälp. Som gummiband eller en PT eller en kompis. I dag körde vi 4 set - 2 set negativa och 2 set med assist (växelvis då) och sen statiskt häng i 90 grader. Urk.
Till sist dips. För att testa nytt 1RM. Martin plockade fram hantlar att ha mellan knäna och sa att vi skulle börja med 6 kg. Jag ser ju inte vilken hantel han petar in när jag hänger där mellan himmel och jord så jag bara gjorde min tricepsdip - och sen har han lurat mig och tagit åttan. Den jäveln ;-) Bara för att det gick bra testade vi med tian också och minsann, det gick! För 2 veckor sen hade jag inte ens försökt göra dips i dipsställningen, jag bara utgick från att det var omöjligt, och nu har jag kört med kroppsvikt + 10 kg. Galet - och kul!
Det var passet för dagen. Inte så svettigt, men TUNGT så in i h-vete, och roligt. Framför allt roligt för att jag får jobba så mycket teknik och för att jag bara traskar över mina egna gränser som om de vore ingenting. De mentala spärrarna har inte en chans, jag bara gör. Utan att reflektera. Och jag är förbaskat stolt över det.
I december 2010 började jag styrketräna på riktigt för första gången i mitt liv. Hösten 2011 gjorde jag visserligen bänkpress men det var en kamp att ens få upp bara stångens 20 kg. Nu lyfter jag det dubbla - som teknikträning. Det är galet. Jag har passerat min egen kroppsvikt i knäböj och marklyft. Jag gör dips. Jag är på väg mot chins och kan göra pullups. Och till och med axelpressen, min gamla demon, tar sig.
Nu ska jag vara självgående ett par veckor innan jag träffar Martin igen, antagligen precis före jul. Det blir kalasbra. Två viktiga saker att tänka på nu: Tekniken först och främst - och jag behöver stretcha och mjuka upp efter passen. Annars tappar jag rörlighet, och den är lika viktig som styrkan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar