Efter en söndag som bjöd på ommöblering, röj och en sväng till "tippen" med bl a en kasserad soffa och lite annat skrot så var det dags för långpass. Hade tänkt springa 10-12 km för att komma upp i 2 mil denna vecka som mest har handlat om vila efter Yddingeloppet.
Och det var så SEGT! Tungt i benen, jobbigt med andningen, massa strunt i skallen och som om det inte var nog så började magen väsnas också. Funderade allvarligt på att ge upp efter 5 km och bara promenera hem men jag fortsatte. Och tur var väl det, för någonstans efter 8 km lossnade det och sedan var det rena njutningen att tugga kilometer efter kilometer. 12,97 km blev det helt exakt på en timme och 25 minuter och det var jätteskönt! Men visst är det konstigt att kroppen kan vara så seg och behöva sån tid för att komma i gång.
I morgon tror jag att jag ska ge mig på att springa ett "Even Steven"-pass för att testa på lite fart. Men nu blir det duschen, invigning av nya matsalsstolar och Pan Am på trean ikväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar