Jag ska inte påstå att jag från en vecka till en annan har lärt mig att älska morgonjogg. Långt ifrån. Det tar nog ett tag innan jag börjar hylla the fabulousness (fabulousity??) of the morgonjogg faktiskt. Men jag börjar förstå varför de som morgonjoggar tycker att det är så fantastiskt. För helt ärligt så är det skönt att börja dagen med träning även om det tar emot och kroppen inte är riktigt vaken. Så känns det i alla fall för mig.
Morgonjogg är något jag har tvingat mig till under korta perioder och sedan gett upp för att det har varit spyjobbigt. Springa på tom mage är absolut inte min grej, äter jag för mycket kraschar magen under löpning och det är inte heller nån höjdare. Men jag börjar få kläm på hur jag kan få det att funka - med en lite mindre portion frukostgröt och en halvtimmes "idisslande" så fixar jag att springa en lugn runda på 4-6 km utan att avlida. I dag var det t o m ganska trevligt och hjärnan känns rensad och redo för dagen!
Egentligen var tanken att ta en vilodag i dag eftersom coachen har annonserat att vi ska köra ett antal fystester i morgon men knappa 5 km morgonjogg är väl en vilodag? Japp, tänkte väl det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar