Gårdagens adrenalinkick var just det - hoppning med unghäst. Jag trodde ju att jag visste vilken häst jag skulle rida, så jag var kolugn och tyckte att det var väl en lagom uppvärmning inför Xperiathon. Fast jag misstog mig för det behövdes lite grejande med hästlistan och det innebar att jag fick hoppa med Lambada, 5 år gammal, som jag har ridit i min onsdagsgrupp men inte hoppat än. Jahapp *svälj* det var ju bara att gilla läget. Ahem. Det är inte så "bara" att hoppa så unga hästar. Dels är det rätt olika hur de tar sig an uppgiften, dels är de ofta lite okoordinerade vilket innebär att de hoppar av lite hipp som happ och dels är det ju hemskt viktigt att de får en positiv upplevelse så att de gärna vill hoppa nästa gång....
Lambada har jag tidigare liknat vid en liten gummiboll, så elastisk och studsig hon är. Och hon tittade nyfiket på bommarna när banan byggdes och det kändes ju i alla fall bra. Fast det hindrade inte att jag mådde absolut spy-illa under framridningen (uppvärmningen) och var hopplöst nervös. Vi drog i gång och jag konstaterade att så fort jag styrde mot ett hinder hade jag en GLAD häst med framåtriktade öron som hanterade det här med hinder på sitt vanliga happy-go-lucky-sätt. Tjohej! Lite ivrig blev hon emellanåt så jag fick bromsa upp, men på det stora hela var det inga större problem. Vi kom lite snett mot ett hinder efter en sväng så hon rev översta bommen och efteråt slog bakut så att det stod härliga till. Jag hann precis förbereda mig på "katapulten" så att jag satt kvar, men det var knappt. Lite stora och obalanserade språng blev det emellanåt, men jätteroligt att hoppa en häst med den attityden och som jag ändå kände att jag kunde få kontroll på när hon drog iväg.
Givetvis var jag utmattad och knäsvag när det väl var dags att hoppa av, och det förklarar förmodligen också varför mina första km i går var så himla jobbiga. Man blir trött av att jaga upp sig så mycket även om det var i onödan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar