Jag flög nästan i taket i veckan. En kollega annonserade att hon inte skulle äta lunch med oss denna vecka eftersom hon bara skulle äta soppa till lunch. Vilket genererade en kör av "åh, vad du är duktig"-kommentarer. Jag vet inte vad hon äter resten av dagen men hon har ätit pulverbantningssoppa och bantarbar (Nutrilett, Cambridge, Naturdiet??) varje dag till lunch.
HUR blev det duktigt att ersätta riktig mat med - ja, ursäkta mig - SKRÄP? Konsistensmedel, härdat fett, sötningsmedel och allt möjligt bisarrt raffinerat? Finns det kanske bättre sätt att gå ner i vikt om man nu känner att man behöver göra en quick-fix? Kollegan ifråga är dessutom väldigt smal - men jag kan också förstå det där missnöjet med 1-2 kg som bara inte vill ge med sig. Hade dock aldrig kommit på tanken att bli av med dem med hjälp av pulverdiet, huvva.....
Eller alla som säger att jag är duktig för att jag tränar. Okej, ibland är det motigt och ibland kan jag behöva att nån säger att jag är duktig om jag har sprungit i "regn på tvären" eller annat jobbigt väder. Men som oftast tränar jag för att jag vill och för att jag tycker om det. Och att jag har träningsvärk är normalläge, inget undantag.
Malou skrev ett intressant inlägg häromdagen som jag också har funderat över. Hon skriver om att "man kan äta allt när man tränar". Eller inte. Jag erkänner villigt att jag under perioder av mitt liv har njutit av att ha en rätt bra förbränning som resultat av att jag rör på mig en del så att jag har kunnat tillåta mig utsvävningar. Och att jag några gånger under året tar en vilovecka då jag inte tränar och släpper loss lite mer när det gäller maten. Plus att jag under vissa perioder har en mer strikt kosthållning för att jag jobbar mot ett kortsiktigt mål och då tackar jag nej till fika och alkohol t ex. Vilket allt som oftast genererar kommentaren "men du som tränar så mycket kan väl unna dig kaka/glögg/etc." Ja, det kan jag säkert, men frågan är om jag vill? Allt som oftast rymmer min kosthållning en fika ibland och ett glas vin till maten och då njuter jag av det. Men att äta kaka för att någon annan tycker att jag ska känns helt fel. Jag bestämmer själv vilket bränsle jag vill fylla på med. Och i ärlighetens namn mår jag faktiskt bäst av en balanserad kost utan allt för mycket snabba kolhydrater. Vilket inte behöver betyda att jag plågar mig själv med en strikt diet eller aldrig äter något jag tycker om, tvärtom faktiskt! Jag äter mycket och gott!
Men dietpulver och bantarbarer? Nej tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar