lördag 26 november 2011

Xperiathon - the full story

2.09:46. Under 2:10 enligt Endomondo. Bra jobbat!

Ja, det slutade förstås med att Xperiathon inte loggar min tid på den officiella sidan. Vilket jag förstår, för det är klart att de bara ska ha "livetracking"-resultat och inte såna manipulerade filer som vi sysslade med. Fast vi har varken fifflat med tempo eller hjälpmedel, bara lagt till de där knappa 2 km som min telefon inte orkade logga. Hade varit trevligt att stå med nåt annat än 0 km i resultatlistan för SOM jag kämpade! Men jag sprang ju min första halvmara och mitt längsta långpass hittills så det tänker jag vara nöjd med!

Jag var hemma från stallet 11.25. Ridlektionen förtjänar (förmodligen) ett eget inlägg för det var inte så enkelt som jag hade tänkt mig. Hursomhelst kom jag hem, vrålhungrig och luktade stall, och hade 35 minuter på mig att trycka i mig lite energi, ta en snabbdusch och byta kläder. En halv portion moussaka, en klick tzatziki, några glas äppeljuice utspätt med vatten, och J fixade flaskor med sportdryck att ha stående till vätskekontrollen.

Iväg så - med lunchen som en klump i magen. Hatar, hatar att springa när jag precis har ätit. Tar det lugnt i början, låter benen vänja sig, tassar iväg mot Bulltofta. Efter 4 km och en liten uppförsbacke blir jag jätteseg i benen, farten sjunker, det är jobbigt. Efter 4 ynka km liksom, 4 km som jag alltid, alltid orkar springa. Hur ska det gå? Lägger en extrasväng runt sjön bara för att det är skönt att springa den lilla sträckan. Men efter 6 km vill jag bara spy och sluta, "quitting is not an option". Jag SKA fixa det här. Kom igen nu, ena foten framför den andra, uppför backen. På väg över mördarbacken släpper illamåendet, det har lossnat i benen, nu kör vi! Motorvägsbron, längs tråkigaste sträckan, sicksack mellan släpen förbi Hornbach, vidare ut i grönt område igen. Ensam på vägen, i blåsten. När jag svänger ner mot Dammstorp får jag motvind, ordentlig motvind. Är tacksam över att komma in i bebyggt område igen där vinden inte tar i så mycket. Förbi industriområdet, Ica, svänger upp genom villaområdena till Bulltofta igen. Tror att jag har sprungit 11 km, kollar telefonen dom står på 12 km. Tjohoo, 12 km avklarade, det innebär att jag kommer att ha klarat av 15 när jag svänger in hemma, bra!

Träffar J när jag är nästan hemma för vätskekontrollpaus. 15 km. Nu känner jag mig stel, tung, illamående igen. Funderar på att bryta. Men J lovar att vara draghjälp i ett tempo jag klarar av och vi ger oss ut igen. Jag pinnar på, försöker få benen att lossna. Det går bra i ungefär 1,5 km, sedan är det motvind och jag har ont, ont överallt. J lovar medvind hemåt, vi springer 1,5 km till. "Du har bara 3 km kvar nu, eller hur? Men då vänder vi här, vi behöver inte springa ända ut till motorvägen". Hemåt. En bra låt i lurarna, jag kör den på repeat, hittar takten, bara springa. Ber J kolla telefonens display, han säger att den varnar för lågt batteri! NEJ! När vi stänger av displayen tvärdör telefonen. Jag blir fly förbannad. "Jaha, men då skiter jag i det här, då GÅR jag hem, då är det ju helt jävla meningslöst". Men nej, "kom igen nu, du har under 2 km kvar, vi fixar filen till dig sen". Okej, jag pinnar på, jag VILL fixa det här. Vill känna på halvmaran, veta vad jag tränar för. Vi är nästan hemma när jag får håll, så in i vassen mycket håll att jag nästan viker mig dubbel och inte kan andas. Får pepp, stöttning, "det är bara 230 m kvar, det klarar du". Springer igen och stannar klockan på 2:12 - och allt under 2:15 sa jag ju skulle vara jättebra, så jag är nöjd - och trött. Kliver innan för dörren, lossar på skosnörena, sitter kvar på golvet med flaskan med energidryck i säkert tio minuter innan jag lyckas resa på mig för att stretcha lite.

En varm dusch senare är jag mest bara nöjd med mig själv. Jag sprang ju på 2:10 ser jag på Endomondo, jag har haft världens sämsta förberedelse (tungt styrkepass i går och ridpass precis innan loppet är inte att rekommendera) och jag ska bara kapa 10 minuter fram till maj och Kungsholmen Runt. Äter lunch vol. 2, choklad, julmust - vadsomhelst i kaloriväg går bra just i dag. Om 1½ år ska jag springa dubbelt så långt. Här ska byggas uthållighet och pannben!

Inga kommentarer: