Copenhagen Marathon 2012 - från sidlinjen

I dag var det dagen M. Dagen Marathon alltså. Jespers debut på distansen. Höga målsättningar (som alltid!) och mycket spring i benen. Vi åkte iväg hemifrån tidigt och tur var väl det för det var både lite strul med Metron och långa köer till bajamajorna innan start!

Skickade iväg grabbarna och knatade sedan till en bra plats vid ca 14 km där man kunde heja på löparna. Vi hann precis se täten springa förbi där vi stod. Sen hann jag vinka till både Daniel, J och vår kompis H som hade åkt med oss till Köpenhamn för dagen. Det var VARMT (20 grader ungefär), nästan vindstilla och det var jättemycket publik och bra stämning!

Knatade vidare till en bra utkikspost där löparna passerade vid både 17 och 23 km, även här hann vi heja på både J och H och nu började det bli riktigt varmt vilket också syntes på löparna. Jag har hört senare att över 400 hade klivit av redan före halvmaradistansen pga värme, uttorkning etc. så det var tufft därute i dag, en eloge till alla som genomförde! Så här långt följde alla sina tidsplaner så det såg bra ut. Vi gick tillbaka in till centrum och placerade oss vid 38 km-strecket där vi tänkte att det kunde vara bra med support.

Det visade sig vara en bra idé. Daniel låg något efter sitt tidsschema och när J inte kom efter de farthållarballongerna han skulle följa blev jag orolig. Då ringde telefonen - "jag orkar inte, jag kommer kliva av, jag blir jätteyr när jag springer, det GÅR inte...." Övertalade honom att fortsätta gåendes när jag hörde att han var vid 37 km ungefär, bara gå fram till oss, jag hade vatten och gel och energidryck i väskan och lovade att vi skulle fixa det om han bara tog sig så långt. På vägen hade han fått en halv flaska vitamin-vatten av nån snäll i publiken och sen matade jag på med mina flaskor och pepp. Bara 4 km kvar, du fixar det här, 4 km klarar du på bara pannbenet, kom igen nu så ses vi i mål. Det fanns liksom inte på kartan att bryta vid 38 km även om tidsmålet var långt långt borta vid det här laget.

Kutade sedan så snabbt det bara gick genom folkmassorna för att ta mig bort till målet. J gick i mål på 4:02 - hade man tänkt 3:30 så är det ju inte särskilt kul. Men som tur var för oss fick vi höra en intervju med tjejen som blev dansk mästare på distansen, och hon sa att det var den tuffaste maran hon nånsin hade sprungit. Okej, då är det fine att en rookie inte riktigt fixar det!

H kom i mål på runt 5 timmar (han hade också tänkt vara en halvtimme snabbare). Vi såg till att killarna fick njuta av gratis benmassage som erbjöds innan vi promenerade mot Metron och hemåt. Väl hemma har jag nu installerat J i ett varmt bad med en kall öl (och en ljudbok).

Sammanfattning: Jag är sjukt sugen på att ta mig an maratondistansen. Jag kan inte vänta. Men jag undrar om man ska vara lite strategisk och se till att första maran är en som ligger på hösten så att man har lång träningsperiod på sig innan!