Jag visste med mig när jag packade mina grejer i går att jag verkligen MÅSTE ta mig an intervallpassen. Det är inget fel på uthålligheten men jag kör alldeles för lite fartpass och om jag tänker att jag ska klara den där halvmaran i augusti på under 1:50 så behöver jag bli lite snabbare och lite bättre på att bita i när det är jobbigt.
Jag var dessutom väl medveten om att det förmodligen skulle bli varmt och att tröskeln till det där intervallpasset kunde bli ganska hög om jag hann hem efter jobbet. Alltså var utmaningen att få till passet utan att komma hem först. Hm. Och eventuellt se till att det gick att kasta sig direkt i havet för att svalka av sig kanske?
Planen var klar: Byta om och låsa in grejerna på NW efter jobbet, springa intervaller längs havet (med lite friska vindar på köpet), hämta grejerna igen och cykla raka vägen ner till badstranden. Enkelt. Handduk fanns redan i packningen eftersom jag duschar på jobbet när jag cyklar dit, och den hinner torka ganska bra under arbetsdagen om jag hänger upp den. Bada i baddräkt eller i sport-bh och trosor? Enklast är ju att slippa krångla av sig för mycket svettiga kläder. Hittade min inte helt nya men väldigt sköna Speedo-baddräkt i en triathlonmodell med inbyggd bh. Perfekt. Återstod bara att lyckas med konststycket att ta på sig löparskorna och inte cykelskorna i morse och minsann - det gick!
Efter arbetsdagen plockade jag ihop mina grejer och rullade ner till gymmet. Bytte om och fnissade åt det bökiga i att dra pulsbältet till rätt plats under baddräkten. Tights och linne över, klart. Tog med mig iPodden och uppvärmningsjoggade ner mot vattnet och körde lite löpskolning på lämplig gräsplan. Det var rätt mycket folk ute i det fina semestervädret så jag insåg att det där med fyraminutersintervaller skulle bli bökigt. Tvåminutare alltså, med 1 min vila, 10 reps. Hittade en sträcka på ungefär 500 m som var lindrigt trafikerad så att jag slapp slåss med glassköande badgäster och lekande barn.
Sen var det bara att köra! Enligt schemat ska jag springa intervallerna i ungefär tävlingsfart på halvmaran. Det innebär runt 5:15 för en sluttid på 1:50. Fast när jag gick på känslan av hur jobbiga tvåminutare borde vara landade jag snarare på 4:30-4:45. Så då bestämde jag mig för att hålla runt 4:40 på samtliga intervaller i stället. Det var aldrig död-och-helvete-jobbigt men sådär lite lagom. Trots värmen. Fram och tillbaka, fram och tillbaka, 8-9-10 klart. Lite nerjogg tillbaka till gymmet där jag tömde mitt skåp, drack enorma mängder vatten och sen cyklade jag ner till Ribban, köpte en glass för att ladda om (hade varken med mig protein, nån bar eller vattenflaska, klantigt!) och kastade mig sedan ut i böljan blå. Det var nog det skönaste jag har gjort på länge!
I ärlighetens namn tog det emot lite att dra på sig kläderna igen (note to self: ta med ett torrt linne att ha efter intervallpass....) och cykla dryga milen hem. För det var väldigt skönt nere vid havet. Å andra sidan var jag vrålhungrig vilket jag numera har åtgärdat. Och njutit en kall alkoholfri öl eftersom det är en helt perfekt restitutionsdryck!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar