Jag saknar bekräftelse!

Min inre bekräftelseknarkare och prestationsprinsessa saknar bekräftelse efter gårdagen. Att kunna stoltsera med ett resultat, att bli bekräftad i att jag är grym, stark, snabb, fantastisk - allt det vi peppade löparna med i går. Fast jag fick inget resultat med mig hem. Jag fick glada leenden, tummen upp, high five och tacksamhet, men ingen egen prestation.

Och det svider. Fy vad det svider. Och jag har varit grinig, gnällig, gråtig, jobbig i dag. INGET kändes roligt. Satt och planerade ett träningspass med tårar som rann av ilska och ledsamhet över att inte kunna prestera, inte vara mätbar. Bara harva på med träning som ingen ser, ingen intresserar sig för, ingen bekräftar och berömmer. Surt.

Jag hade en rolig dag i går, först med NMT-pass på Bulltofta och sen med bästa hejaklacken Anna, Sara och Gunilla - och på after-run middag med Joakim och två andra NMT'are. Men det sved ända in i själen att inte kunna stå på startlinjen själv, att inte gå i mål och få medaljen och bananen och segerkramen. Jag var SÅ avundsjuk på alla som fick springa!

Det var med ledsna tårar på kinderna som jag gav mig av mot Friskis för att köra ännu ett ensamt träningspass. Ett pass som visserligen gick bra, men som inte kändes ett dugg roligt just i dag. Som jag inte ens är sugen på att blogga om, för just nu, just i dag, känns det som om ingen bryr sig. Och om ingen blir inspirerad eller intresserad av att jag beskriver mina träningspass kan det kvitta.

Det är OK att vara ledsen ibland och i dag går det inte att skriva peppiga glada blogginlägg om rolig träning och svett. Men om du som läser tycker det är kul att jag beskriver min träning, så hojta i kommentarsfältet - då vet jag. I morgon drar jag ut i skogen och kommer ha begränsad tillgång till nätet ett tag, det kommer vara tyst på bloggen i några dagar. Just nu har jag ledsnat på att bara blogga "för mig själv". Men nä, jag vill inte heller ha rutinmässiga hejarop på vartenda inlägg. Fast ibland hade det varit skönt med ett livstecken från nån som läser - förutom Suz och Anna som kommenterar rätt flitigt, och det är jag tacksam för!