Citat från en favoritserie, "The Sisterhood of the Traveling Pants". Amerikansk ungdomslitteratur som jag egentligen är alldeles för gammal för att läsa men som jag ändå återkommer till då och då. En av tjejerna har otippat fått en huvudroll i en pjäs på ett teaterläger för att hon är en naturtalang, men hennes elaka rumskompis förstör det hela genom att prata om hur man tolkar Shakespeare och lägga sig i. Det går helt överstyr men slutar med att regissören säger till tjejen "We're trusting you to figure this out" - att de litar på att hon själv hittar tillbaka till rätt personlighet innan premiären.
Och på samma sätt försöker jag just nu lita på min kropp - lita på att den själv tar alla lärdomar från löpkursen till sig och att den löser det här. För ju mer jag tänker och komplicerar saker, desto onaturligare och jobbigare blir löpningen. Vi KAN det här. Jag vet att vi kan. Vi ska bara hitta tillbaka!
Det var blåsigt i morse och inte att rekommendera att köra uppvärmning och rörlighet vid Scaniabadet så jag hittade en lämplig kulle som gav lä i stället och jobbade med uppvärmningsövningarna och löpskolning från gårdagens kurs. Sen stängde jag av huvudet och joggade på och lät kroppen hitta steget och rörelsebanorna i lugn och ro. Steget allt lättare, farten lite högre utan ansträngning. Jag hoppas det funkade som tänkt - att kroppen inte bara hittade tillbaka till gamla rörelsemönster!
Efter morgonjoggen gick jag in i gymmet och jobbade mig metodiskt igenom ett styrketräningspass. Ett Malou-pass som kompletterar benpasset jag plockade fram i torsdags. Tunga övningar med lång excentrisk fas först - armhävningar och pullups. Jag körde hälften av armhävningarna som smala armhävningar för att jag har bestämt mig för att NU ska jag baske mig lära mig. Sen var det egentligen också situps på lutad bänk men den bänken saknas hos NW så jag körde situps med dubbla bollar i stället. Några helt vanliga 10-reps-övningar på det - militärpress, benlyft i hängande position, raka drag i kabelmaskin och rotation med skivstång. Det tog en timme och plötsligt insåg jag vad klockan hade hunnit bli och att jag var tvungen att snurra på lite om jag skulle hinna till jobbet i tid.
Dagens lärdom: Det är svårt att balansera på balansplatta när man blundar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar