Grmf. Gnarf. Vill INTE!

Jag är ungefär lika snäll som en tjurig treåring. Varför? Dagen har spenderats med ett underprojekt till projektet som skickade in mig i väggen för snart tre år sen. (Varför det inte är avslutat för länge sen är en helt, helt annan diskussion som jag inte ens tänker försöka förklara). Och det var tanken att vi skulle ha genomgång av vårt "nya" system som bara är en uppgradering av ett gammalt som jag kan en hel del om. Egentligen ville jag inte från början men det var obligatoriskt så det var bara att bita ihop. Tänkte jag.

Man förväntar sig en organiserad presentation, en genomgång av funktioner, nytt sen sist (nya databasfält, nya funktioner och sånt). Men icke. I stället blev det en oförberedd trasslig transportsträcka där 95% av tiden (bedömt) lades på sånt jag redan kan. Visst, jag blev varse några nyheter och det är ju bra. Syftet med dagen i dag var att alla användare skulle få insikt i det de kommer behöva. Sen ska vi ha super-user-training för oss som jobbar mest i systemet. Men jag är tveksam till om våra vanliga användare fick nåt med sig i dag alls och flera gånger fick jag säga stopp, det där spar vi till super-user-dagen för det har ingen annan nån nytta av eller kommer ens begripa.

Kommer hem, trött, stressad, illamående, ont i halsen, huvudvärk, allmänt ilsken. Och vet så väl varför. Sov som en kratta i natt och den här dagen var inget som fyllde på energi-kontot. Funderar på om jag ska NMT'a eller inte men kommer fram till att det nog inte är en så bra idé. Tar ännu en kväll där jag pysslar om min kropp och funderar på allvar över hur jag ska lägga upp resten av veckan. För ärligt talat så är mitt liv för kort för att lägga hela dagar på att sitta och lära mig nåt jag redan kan. Faktiskt. Och man FÅR säga ifrån.

Hej soffan, hej fleecefilt, hej läggdags tidigt. Dagen i morgon ska inledas med ett träningspass som ger mig positiv energi att hantera dagen. För så här kan jag verkligen inte ha det. Men nu är jag åtminstone medveten om det - för tre år sen bet jag bara ihop. Heja framsteg!