.... är att man blir så underbart hungrig efteråt!
För visst blev det ett långpass i dag. Man lämnar ju inte sin löparkompis utan sällskap bara för att man har råkat slänga in ett terränglopp, eller hur? Jag fick ihop typ 15½ km (Endomondo gillade inte att ligga i ryggan under vätskeblåsan, då vet jag det...) i typ 6:30-tempo. Fyllde vätskeblåsan helt och sprang alltså med 1½ kg extra vilket inte störde nämnvärt. Om inte annat hjälpte det mig att hålla låg fart.
I dag är jag tacksam för kompressionsstrumporna jag hade hela kvällen i går och kompressionstightsen jag drog på mig i morse. Utan dem hade benen varit ordentligt tunga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar