Jo. Så där kom jag i full fart. Torsdag morgon och cykel i småregn till jobbet för att lätta upp träningsvärken. Laddad för en arbetsdag och sen för att köra i buren på Friskis på kvällen.
Cyklade hem gjorde jag i ösregn, var totalt dyngsur och fick byta alla kläder direkt och sen rullade jag ut yogamattan och körde en kort stretchsekvens. När det sen är dags att äta mellanmål blir jag varse att en av katterna ligger väldigt konstigt i ett hörn där hon inte borde ligga och att hon klagar lite när jag ser på henne. Som om hon vill säga nåt. Jag kollar lite på henne och inser att hon är förlamad i bakben och svans. Typiskt inte bra - innebär vanligtvis liten stroke eller blodpropp och betyder akut avlivning.
"Just do it" kickar in. Meddelar Joakim läget, ringer veterinär och bokar tid, hittar försäkringspapper och ringer försäkringsbolaget för att kolla upp villkoren. Bara gör, utan att tänka, utan att känna efter. Får en veterinärtid samma kväll, sticker upp på vinden och hämtar transportlåda, bäddar med ren handduk och lyfter över katten i lådan så slipper hon ligga på kallt golv. Hon har inte ont men bakdelen reagerar inte alls. Avbokar träningspass och meddelar kompis. Klär på mig civiliserat, gräver fram plånbok, kattens papper, kollar så jag har pengar på kontot, kramar Joakim som har kommit hem, klappar katt.
Tre timmar efter att jag kom hem från jobbet är vi hemma igen med en tom transportlåda. Det känns konstigt. Tomt. Tårarna kommer med jämna mellanrum.
Nattsömnen blev sådär, fredagen på jobbet också sådär - jag arkiverade och gjorde ordningsamma grejer mest hela dagen, inte för mycket hjärnaktivitet, mest praktiskt. Kom hem, somnade i fåtölj med katt i knät (tur att jag har två stycken kvar). Joakim försökte locka med mig till gymmet och jag ville egentligen litegrann samtidigt som det kändes oöverstigligt jobbigt att plocka ihop en träningsväska och byta kläder, så jag stannade kvar. Halvsomnade, läste lite, somnade till igen - restitution, helt enkelt. Det är okej. Matintaget blev lite halvtaskigt där ett tag som alltid när jag är ledsen.
I dag var en ny dag. Först frukostmöte (hotellfrukost, tjoho!) och sedan iväg till Bulltofta för att kicka igång NMTs provapåpass. Strax efter elva stack vi därifrån och åkte till St Hans Backar för att instruera ett eventpass för en grupp medicinstudenter från Lund. Hemma igen vid två, dusch och sedan MAT. Ni anar inte vad det är gott med mat.... det enda jag hann äta till lunch var en halv rawfoodbar och det räcker inte långt! Energinivåerna är återställda i huvudet tack vare riktigt roliga träningsgäng i dag. Mycket pannben, jävlaranamma och glädje över att bli leriga. Tack för det, deltagare och med-instruktörer!
Återställd vet jag inte om jag är men återhämtad. Utsövd, lugnare i sinnet, inte så skör. Resten får ta den tid det tar. I kväll blir det middag på stan och i morgon ska jag träffa PT-Martin och köra discosöndag. Det blir bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar