Japp, dags för "leg day". Upp på cykeln i morse och iväg mot gymmet där jag omgående haffade böjracket. Det var inte superbefolkat på Universitetsholmen direkt så det var inga större problem att få plats i dag.
Knäböj först, 5 x 5. Tungt men inte omöjligt - 65 kg på stången i dag, siktar på 70 nästa vecka! Inga superset på basövningarna utan vidare till nästa - split squats. Det finns ingen bosu på U-holmen så jag fick nöja mig med en vanlig bänk. Det är roligare (och vingligare!) med bosu. Split squats avslutas med utfall i högt tempo så benen börjar kännas. Sen är det inte över där utan vidare till benspark där jag också producerar 3 x 8 repetitioner och ett gäng snabba tills jag inte orkar sparka upp vikten mer!
Benpass kombineras med axelpass så att man blir ordentligt trött. Militärpressen har blivit något av en stötesten igen (tyvärr, jag hade kläm på den i våras men när jag la om träningen för att den skulle passa löpningen bättre så tappade jag bort tekniken igen). Så det blev låg vikt och teknikfokus och nog för att det är tungt alltid fast jag inte har så mycket på stången. Militärpress följs av fokuserade sidolyft i kabelmaskin och så avslutas axelpasset med shrugs. Med välpumpade axlar kunde jag sen trava in i duschen - och vet ni: jag hade inte glömt nåt hemma i dag! Heja mig :-)
Sen har jag jobbat och cyklat hem i ösregn och blivit dyngsur - igen. Joakim påstår att jag snart får simhud mellan tårna... Varm dusch kändes skönt och så har vi lagat otroligt goda kalkonfajitas med sallad och guacamole till.
Det där med maten går oväntat bra nu. Jag är inte sugen på snask och skulle jag vara det så vet jag att till helgen är det okej - om jag vill ha det då. Annars försöker jag äta mat i stället. I går åt jag riskakor och banan innan löpträningen och det funkade fint som eftermiddagsmål/laddning. I stället för ostbågar har jag upptäckt att lite torrostade jordnötter och några ostbitar funkar fint. Smakar ost samtidigt som det är krispigt och så mättar det lite också. I eftermiddags kom en kollega in och bjöd godis ur en stor skål och jag sa bara reflexmässigt nej tack utan att ens tänka. Kommentaren var "där var nån som hade karaktär" fast jag tänker inte så. Jag mantrar "jag äter för att bli stark" och sen är det bra med det - utan att nån annan behöver bekräfta eller ifrågasätta mitt beslut. Jag börjar till och med lära mig uppskatta kvarg. Vem hade trott det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar