I dag var det min tur att ha en sån där dag när det inte riktigt funkar som tänkt. Joakim var där i onsdags, Ida var där i går - man vill jättemycket men får inse att kroppens krafter inte riktigt är på den nivån. Och det är helt okej att ha såna dagar emellanåt. Då får man göra det bästa av det.
Annars hade vi planerat långpass och distansrekord i dag - Joakim var inne på att klara över 22 km i terräng och som kroppen kändes i går hade det helt klart varit görbart även för mig. Men inte i dag. Inte alls. Benen var sega och tunga som tuggummi, hela kroppen var trögstartad och näe... Ville dock inte sätta käppar i hjulen för Joakim så det slutade med att jag skjutsade honom till Skrylle och sen körde tillbaka till Malmö för lite fix och förberedelse av husförsäljning för att sedan köra tillbaka till Skrylle och luncha med färdigsprungen Joakim. Puh.
Vid det här laget hade kroppen börjat vakna upp och jag var springsugen men visste inte hur långt det skulle räcka. Så efter att ha fixat med lite tvätt och annat praktiskt hemma och idisslat maten liten bestämde jag mig för att sticka ut medan det fortfarande var ljust. Första 2-3 km var ganska sega och jag hade dessutom inte riktigt koll på om jag sprang på det håll jag ville så det kändes inte helt kalasbra. Sen flöt det på i 2-3 km och gick ganska bra - och när benen äntligen slutat vara sega fick jag istället magknip och halsbränna!
Inte en runda som räknas in bland hundra höjdare men jag gjorde det. Sprang nästan 8 km i dag. Good enough :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar