Puh. Det var fortfarande brötigt i skallen när jag vaknade. Och jag har haft allsköns konstigheter för mig i natt i både vaket och sovande tillstånd - lagt upp NMT-pass och packat väskor inför helgen t ex. Och så minns jag att jag drömde om ett kryssningsfartyg som gick på grund och en massa saker jag behövde ta hand om och fixa.
När jag pratade med psykologen under min utbrändhet så lärde jag mig att min hjärna är helt fantastisk - den berättar saker för mig när jag drömmer. Och den här gången var det så tydligt att den berättade för mig att om jag fortsätter på samma kurs kommer jag gå på grund. Dags att stanna upp, andas, hitta tillbaka till lugnet alltså. Även om det är svårt.
I morse funderade jag på att strunta i den nogsamt packade torsdagsväskan och gå och lägga mig och sova lite till. Men jag insåg också att kaoset i huvudet förmodligen skulle må bättre av ett träningspass än av att ligga i sängen och inte kunna somna. Så jag drack upp mitt morgonte och gav mig ut i den gråmulna morgonen. Klockan var knappt halv sju. Det var tyst och lugnt på gatorna, knappt några tända ljus i hus och lägenheter. Bara prassliga löv och mjuk fuktig luft.
Nånstans halvvägs till gymmet började det lätta i huvudet och fokus vändes mot dagens planerade pass. Jag gick igenom övningarna i huvudet, funderade ut uppvärmning, hittade koncentrationen och kände mig mentalt redo när jag klev in på gymmet klockan sju.
Ombytt och redo. Lite uppvärmningsövningar, sen dags att träna på riktigt. Ett grabbgäng ockuperade halva gymmet kändes det som men jag lyckades flytta dem från racket så att jag kunde träna där. Inga riktigt tunga övningar på dagens schema, benen ska vara lätta inför maraton ju! Pausböj med fokus på explosivitet. Sidoutfall med fokus på kontroll och raka höfter. Sedan splitböj - som jag helst kör i smithen men där var upptaget så jag klämde in en box bakom racket och hade den att lägga benet på. Det funkade kalasbra, till och med bättre än bänken jag brukar använda. Baksida lår fick sig en omgång med indrag av boll, med båda ben och ett ben i taget.
Sen var det dags för dagens avslut. Magnus jobbiga 10-9-8...-1 stege med burpees och atomic situps. Den tar bara 7½ minut men den är plågsam medan den står på. Svetten rann och jag flåsade som en galning men jag gjorde det - hela vägen. Och efter min dusch lämnade jag gymmet med ett betydligt lugnare huvud.
In på jobbet, äta frukost, möte. Kom tillbaka efter mötet till ett meddelande om att helgens kurs hos Spartan är inställd pga sjukdom. Vilket är jättetrist och jag hoppas Olof blir bättre snabbt - men för mig, just nu, kom det otroligt lägligt. Jag märkte nästan omgående hur axlarna sjönk ner på plats och andningen lugnade sig! Bra, det var precis det jag behövde.
Efter arbetsdagen en kort konsultation med eventuell ny PT. Som inte är säker på att han är kapabel att utmana mig tillräckligt, men ska fundera på saken och återkomma. Det hade jag ju aldrig trott att jag skulle bli en sån som PT'arna tycker är för tuff :-)
Och sist men inte minst ett löpintervallpass. Jag hade bestämt för mig att jag inte skulle springa i dag men det gick inte. En deltagare i småregnet och efter första intervallen insåg jag att hon kommer behöva draghjälp så det var bara att bestämma sig för att dra och hålla tempot. Hojta och räkna ner och alla andra metoder för att hålla farten uppe alla 30 sekunder i alla intervaller! Det blev ett bra pass för henne i alla fall och jag fick träna lite teknik. Som jag för övrigt var helt lyrisk över just i dag för det märks verkligen att det händer grejer med löpsteget nu. Tack Katarina!
Cyklade hem i småregnet, fixade mat, duschade och landade framför datorn - till en bloggkommentar från Malou som har varit under isen hur länge som helst. Fantastiskt härligt :-) Och nu ska jag INTE packa och INTE planera för att åka bort i morgon. Däremot står det ju i schemat att jag bara jobbar till 12 i morgon, så det kommer jag göra - och sen sticker jag hem och håller helg. Det blir bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar