Jag var ju inte jättelycklig när larmet på mitt Fitbit-armband väckte mig 05.45. Men jag hade preppat noga. Springkläderna var framplockade, bara att kliva i dem. Astmamedicin som det första. Grön pulvershake och en skvätt CarboNOX, en kopp te och en knäckemacka, sen var det dags att ladda. Stretch av höftböjare, toabesök, extratröja, jacka, buffar, handskar, nycklar - 06.40 gav jag mig av.
Uppvärmningsjogg längs cykelvägen och sen genom villaområdet. Lättare sagt än gjort för villavägarna var total isbana där det inte fanns trottoar så det blev lite promenadsnuttar för att inte stå på öronen. Löpskolningsövningar (väcka baksidan Katarina-style) på en snötäckt trottoar innan jag kom ut på cykelvägen bakom skolan. Andas. Okej, dags. 10 x 2 minuter med 1 minuts gåvila. Första intervallen - hitta tempot. Lagom jobbigt men jämnt tempo ska det helst vara. Klockan piper - första klar. Gåvila ner mot rakan längs ån där jag tänkte att resterande intervaller skulle göras. Jag kan välja på att springa på cykelbanan (växelvis torr asfalt och isfläckar) eller gångbanan (tunt lager fast trampad snö). Väljer gångbanan - hellre lite halt hela tiden än växelvis bra grepp och dödsfällor. Pip - iväg. Räknar andetagen och blir överraskad när intervallen är över snabbare än tänkt. Nu är det fram och tillbaka som gäller.
Tredje intervallen - räknar lyktstolpar. 1-2-3-4-5-fyfanvadjobbigt-10-snart halvvägs-17-18-bara lite kvar nu-21-22-PIP! 22 lyktstolpar per intervall. Busenkelt. En till. Har jag bara gjort fyra? Det är ju evigheters evigheter kvar. Räknar på norrländska som Helena har lärt mig. 6 intervaller är 3 vändor. 3 vändor är 2 + 1 och 1 är nästan ingenting och 2 är nästan 1 och det är också nästan ingenting. Spring!
Intervall 6 och 7 är som vanligt tyngst. Men efter nummer 7 är det bara 3 kvar och som ni ser i uträkningen ovan är det ju nästan ingenting ;-) Sista intervallen var tyngre än tyngst men det var ju den sista och en minuts gåvila efter är välbehövlig.
Sen är det meningen att jag ska jogga ner i 2 km. Tanken på att jogga känns avlägsen kan jag säga men jag försöker. Tassar en bit, går en bit, tassar igen... det blir nog inga 2 km men det är okej. Klockan är halv åtta när jag passerar skolan där föräldrar lämnar sina barn och jag är rödmosig och nöjd med att ha gjort dagens intervallpass redan innan dagen har börjat på riktigt!
Banan och resten av CarboNOX. Vatten. Dusch. Fixa kvarg att ta med till jobbet och stoppa ner en energiboll i fickan för jag fattar att jag inte hinner sitta ner och äta nu även om jag egentligen skulle behöva det men jag kan inte vara sen till jobbet just i dag. Energiboll tuggas i bilen och där kommer endorfinruschen - jag höjer volymen på Dan Hylanders gamla hit "Svart Kaffe" och sjunger med, tjohoo!
Valsar glatt in på jobbet och har underhållit mina kollegor med små sångsnuttar mest hela dagen. Och ätit, och ätit, och ätit. Kvarg med banan och bär så fort jag landade på kontoret. Lunch halv tolv. Latte och biskvi efter lunch och tidig middag när jag kom hem så vi åt redan vid halv fem. Känner mig snart hungrig igen.... Man blir så sjuuukt hungrig av intervallpass så fort illamåendet har gått över!
Sen ställdes kvällens möte in så jag får en lugn hemmakväll (ärligt talat rätt välbehövligt) och i morgon går jag in i PT-utbildnings-bubblan igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar