lördag 14 februari 2015

Hoppet stärks, längtan märks....

Jamen nu går det faktiskt framåt på riktigt. Förutom att jag i stället för att somna om i morse lyckades hosta mig själv vaken då.... Hrmf. Måttligt imponerad av just DET tricket alltså!

Jag mådde hyfsat bra förutom en konstig huvudvärk som satt i nacke och panna och som gjorde att det kändes som om huvudet skulle sprängas när jag rörde på mig. Obekant, märklig. Jaja, bara att försöka sig med vanliga botemedel mot huvudvärk och se om jag fick nån cirkulation på eländet. Kort försiktigt yogapass (stel i ryggen var jag också så det var bra), avslappning på spikmatta, frukost, dusch med Joakims mintshampoo som väcker hårbotten lite, en liter vatten  - no dice. Huvudvärkstabletter - ingen effekt heller.

Undrade om jag behövde vara bekymrad men rådfrågade dr Google. Jodå, bihåleinflammation kan visst kännas som värk i nacken, avsvällande nässpray hjälper och finns över disk på apoteket. Fast ännu bättre var det att vi redan hade en sån i medicinskåpet. Och tack gode gud för den, vilken skillnad - efter en timme kändes livet betydligt lättare! Huvudvärken nästan borta och yrseln försvann på köpet. Bonus.

Efter lunch (som inte smakade så värst mycket men potatisomelett ÄR inte så avancerat...) och frenetiskt hejande på längdsprinten på tv så skrev jag ihop en inköpslista och åkte iväg och handlade. Vi har haft nån slags kollektiv matlagnings-olust några dagar men nu kände jag att vi behövde få i oss nåt rejält och även om jag behöver hjälp att smaka av så kan jag nog sätta ihop sån mat som jag klarar av att äta. Inga konstiga hopkok och sladdriga grönsaker!

Jag hittade finfin svensk ekologisk entrecote, fuskade med en färdig potatisgratäng och till det blev det baconlindade haricots verts och så svängde Joakim ihop lite stekt svamp och lök. Faktiskt har smaksinnet repat sig så tillvida att jag kände vissa smaknyanser och det var mycket upplyftande! Dessutom gjorde det nog gott att äta ordentligt med lite matlust också.

Träningslusten har varit helt frånvarande i flera dagar men så fort jag började känna mig bättre så kom den smygande och med den en viss längtan. Längtan efter svett som inte orsakas av feber, andfåddhet som inte kommer av täppt näsa och den där intensiva glädjen i hela kroppen efter ett tufft pass. Längtan efter känslan av skivstången i händerna och stigar under fötterna. Men det tar tid och det får ta den tid det tar. Dum som jag är avnjöt jag lite sportknark - "Norges damer mot Falun" på SVTPlay. Mycket träningsglädje och starka kroppar där alltså! Man blev ju inte mindre sugen....

Nej, jag ska inte stressa över träning som inte blir av och jag ska inte stressa igång. På den här nivån så är det fantastiskt bra om jag lyckas yoga lite och gå nån promenad. Så får vi se hur det går med comebacken.

Inga kommentarer: