Race Report: Sydkustloppet 2015!

Det var ju en jävla massa motvind....

Två lärdomar av dagens lopp:
1) Det är jättebra med såna där ultrastrumpor från 1000 Mile. Verkligen jättebra. Det är bara det att det är ännu bättre om man ser till att släta ut dem ordentligt när man drar på dem och eventuellt drar lite vaselin i hålfoten också så slipper man få blåsor om och utifall det skulle vara nåt litet veck på dem som man kände av vid 5 km men inte brydde sig om att rätta till....Mvh fötterna.
2) Solkräm kan inte ha för hög faktor och det hade lönat sig att leta fram en faktor 30+ och lägga ett rejält lager i ansiktet och på hals och nacke. Särskilt när man har solen från samma sida ett helt lopp.... Jag kommer se ganska rolig ut i morgon :-D

Jag var som vanligt lite nervös och taggad inför loppet fast jag intalade mig att det bara är ett långpass, att det inte fanns nån tidspress och att jag skulle njuta av upplevelsen! Det var lite svårt det där med frukost men gröten fick jag i alla fall inombords enligt plan och så packade jag ner lite mellanmål innan jag åkte och hämtade upp S och så fortsatte vi bort till M där L kom med bilen och tog med oss allihop :-) 

Vi var framme i Smygehuk i god tid och hann med att äta och besöka toaletterna innan bussen hämtade oss 10.30. Framme vid starten hämtade vi nummerlappar, toaköade, lämnade grejer, nojjade lite, studsade med i uppvärmningsjympan (faktiskt helt perfekt just i dag för jag orkade inte tänka själv och hålla på med löpskolning och sånt), hittade lagom startfålla och tittade på havet och sen var klockan tolv och det bar iväg.

Skön start över golfbanan, mjukt för fötterna. Nånstans vid 2½ km blev jag nästan nerbrottad av en annan löpare som hade armbågarna framme - efter 2½ km när man ligger långt bak i fältet verkade det något onödigt men visst, jag kanske var i vägen eller nåt ;-) Vi fortsatte längs en grusstig, mera golfbana och sen var det några km genom stan, i mitt tycke den tråkigaste biten. Det var ganska skönt de sträckor man hamnade lite i lä, den där vinden som skulle friska i lite hade gjort det och kom rakt framifrån när vi sprang längs havet... Fram till vätskan vid 6 km hade jag legat bakom två tjejer som höll ett behagligt tempo runt 6:20, vid vätskestoppet kom L i kapp och vi gjorde sällskap en bit. Kom ut från stan och ner till stigarna längs havet, tuggade kilometer. Vid 11 var jag rätt nöjd för nu visste jag att hälften var avklarat, vid 12 och vätskestopp gjorde L och jag en simultanräckning ner i bakfickan för att klämma i os varsin gel och så fortsatte vi springa på.

Har nånstans kom vi ner på strandstigarna och det var lite knöligt underlag med sugande sandhålor emellanåt. Med energi från gelen tuffade jag på och råkade lämna L bakom mig. Jag är ingen särskilt bra löpare på asfaltsrakor för jag blir så otroligt uttråkad av att se den oändliga sträckan framför mig, däremot är jag rätt bra på jobbigt underlag där man måste tänka, jag tassade fram, kände mig lätt och plockade rygg efter rygg. Vid 15 km var det ganska mycket sand som sög i benen, jag blev trött och gick en kort sträcka, spanade efter L men bestämde att inte vänta in utan bara jogga på. Inget pollenjävelhelvete som störde, bara motvind rätt i ansiktet hela tiden. Och sol och glitter på vatten såklart!

Vid 17 km stod en sjukvårdare med ett välbehövligt glas vatten och efter att ha passerat världsmetropolen Böste där det ligger en villa med skylten "Skånes Generalkonsulat" så fanns det ett "äkta" vätskestopp med skum ljusblå sportdryck av okänt märke och vatten. Bra. Bara 3 km in nu, 3 km asfalt. Det fixar jag. Joggade på och plockade rygg efter rygg, konstaterade att där många var trötta hade jag fortfarande klipp i steget och jag tackar styrketräningen för det. Visst, jag är tung och inte så snabb, men uthålligheten finns där och musklerna återhämtar sig snabbt med korta gåpauser vid vätskestoppen! Med 1½ km kvar passerar jag en tjej som gick, sen sprang, sen började gå igen och jag säger att hon ska hänga på, att jag drar henne sista biten. 100 m längre fram går en herre med samma problem och jag drar med honom också, peppar i en kilometer att det här fixar vi, gör glädjeskutt vid 20 km-skylten och ger mig själv energi av att jag har andra att tänka på i stället för mig själv.

Vi svänger ner till höger och nu vet jag att det inte är långt kvar, det är asfalt och nerförsbacke och jag trycker på och lämnar sällskapet bakom mig i tron att målet närmar sig. Det svänger vänster och ut på gräs och blir knöligt och jag måste sakta ner lite men trycker på så mycket jag vågar. Ser målet och en stor sväng, passerar två löpare och gasar som sjutton in i mål, jättenöjd. En nettotid strax under 2:20 enligt min egen klocka och det är jag jättenöjd med i dag. Ja, det är en halvtimme sämre än mitt PB som jag satte efter en sommar där jag tränade fart och sprang skitmycket. I dag var fokus att få till ett vackert långpass med lite bättre service och det gick kalasbra. Lite stel är jag i vaderna, jag konstaterar än en gång att jag är måttligt förtjust i mina tunga dämpade Asics och ser fram emot att springa långt i terrängskor i stället som känns lite lättare! Kroppen håller, jag har inte monsteront någonstans och det kändes helt okej hela vägen.

I målfållan blev jag omkramad och tackad av de två jag drog en bit, de uppskattade servicen och peppen och det tycker jag är bra. Jag drar andra för att slippa fokusera på mig själv så då blir det win-win helt enkelt! Men alltså den där motvinden nere på stranden var ju inte att leka med, det susar fortfarande i mina öron!

Sen blev det banan och vatten och Gainomax och sportdryck medan vi väntade in alla 5 i bilen. Lastade in grejer i bilen och gick till grillen för att försöka äta. Lyckades få i mig ½ korv med bröd och en cocacola plus en bit hembakad banankaka. Alltså - först äter man ingen lunch för man springer i stället och sen är man inte hungrig, vad är grejen? Fortfarande svårt att äta, har fått i mig en apelsin och två rostade mackor och lite smågodis... Jaja, hursomhelst, jag har kommit hem och kramat om Joakim som är hemma från sin fisketur och det var den söndagen och det långpasset, i morgon är det dags för nya styrkeupplägg från Madde och vi fortsätter resan mot Tjejmarathon som jag just nu tror att jag tänker springa fast jag har inte bestämt mig riktigt än!