Ja, ungefär så vackert har jag uttryckt mig i dag. För det här är värre än i fredags och då tyckte jag ändå att jag hade mycket träningsvärk. Men det här.... det känns som influensa, baksmälla och tre dygns sömnbrist - och jag undrar hur mycket nytta jag egentligen gjorde på jobbet i dag? ALLTING gör ont. Det gör till och med ont att andas!
Pratade med kollega A i dag och hon berättade att hon i förra veckan hade gått på smärtstillande i tre dagar för att hon hade så mycket träningsvärk att hon knappt kunde röra på sig. Det är alltså inte bara jag som håller på med träning i sån kaliber och om inte annat känns det skönt att veta att man inte är ensam. Men ont gör det ändå.
Samtidigt som jag på något sjukt sätt längtar tillbaka till gymmet för ännu ett mördarpass så är jag en aning tacksam för att jag ska springa ett lopp om nio dagar. För då blir det legio att ta det lite, lite lugnt med styrketräningen och fokusera på några snabba intervallpass och lite återhämtning i stället. Nackdelen är att jag inte kommer att köra styrkepassen så regelbundet förrän om några veckor, fördelen är att jag har bättre förutsättningar att prestera på de lopp jag har anmält mig till. Och eftersom jag har ambitiösa målsättningar - som alltid - har det ganska stor betydelse!
Dags för middag - pannbiffar, rosmarinpotatis (bra antioxidanter), morotstzatziki (vitlök är bra mot allt), tomatsallad (mer antioxidanter). Ska bara släpa ut mig själv i köket och laga det först...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar