Nån av NMT-grabbarna gnällde lite på mig i går. Där stod jag och skuttade som en glad Duracell-kanin och väntade otåligt på att passet skulle dra igång och bubblade om allt roligt jag hade gjort i helgen och så muttrar han "Du vet att det finns nåt som heter återhämtning, eller hur?". Jodå, det vet jag väl, men jag kan ju för bövelen inte ta vilodag på en måndag = NMT-dag. Det begriper väl vemsomhelst!
Men i dag - jo, i dag vilar jag och återhämtar mig. Jag har upptäckt att när jag känner mig trött och energilös är det faktiskt ofta för att jag saknar bränsle. Försöker gärna pigga upp mig med frukt, nötter, en chokladbit, en kopp te - men det går sällan över förrän jag har fått i mig ett eller som i dag hela två mål riktig mat. Även om jag tycker att jag var ganska bra på att äta hela helgen så kanske jag har råkat tömma mina reserver. Kruxet är att jag känner mig mer trött än hungrig och ofta faller i fällan att vila i stället för att äta, och då går det inte över. I dag drog jag till med en rejäl lunch och så blev det tidig middag redan 16.30 för att hinna äta innan mötet där det som vanligt serverades kaffe, vatten och chokladboll. Yes, well... Bättrar på med några grova smörgåsar och en kanna te såhär på kvällskvisten, trevligt!
En annan återhämtningspusselbit är att kolla på dålig TV. Just i dag landade jag på ett program om en vuxen man som hade levt på salt-och-vinägerchips och pizza med ost och tomatsås sedan han var typ 7 år gammal. Hans (franska!) fru var trött på att han inte åt med familjen. Han fick hjälp av både psykolog och dietist men tyckte ändå att grönsaker var läskiga och kött inte alls gick att äta.... Tur att man inte har såna problem, i jämförelse med den där är jag ju världens enklaste middagsgäst :-)
Jag har dessutom bestämt mig för att dra ner på superwoman-ambitionerna och inte ha med mig hembakad tårta till jobbet i morgon. Hälften av mina kollegor är ändå borta av olika anledningar och ska jag lägga en massa tid på bakning så vill jag att det ska finnas folk som uppskattar det också. I värsta fall får jag väl jogga ner till Gateau och köpa kanelbullar ;-) Jag är stolt över att jag lyckades ta det beslutet - en tidigare variant hade bestämt sig för att lägga halva kvällen och natten på att producera den perfekta tårten. Nu tänker jag praktiskt - varför ska jag göra det när ingen annan verkar köra stora födelsedagsfirandet? För min egen skull? Jodå, men jag kan visst baka nåt smarrigt, men behöver det vara just nu, just i dag - eller kan vi kanske göra det en dag när jag helt enkelt är sugen på att baka och inte gör det för att jag tycker att jag måste? Skönt byte av mindset där tycker jag!
Utöver en vanlig arbetsdag tänkte jag faktiskt ta en liten lugn joggingrunda i morgon och så blir det givetvis ridlektion på kvällen. En helt vanlig onsdag i princip. Nästan. För nån liten present kan man kanske ändå våga hoppas på så som J har smusslat i dagarna....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar