Man ångrar bara de pass man inte gjorde!

Och dessutom kan man inte skriva i bloggen att man ska ut och springa och sen skita i det. Det straffar sig garanterat på nåt sätt. Så jag drog upp mig själv ur soffan (Thomas, varför har jag svinigt ont i baksida lår? Och typ i hela resten av mig?) och gav mig ut på korta rundan. 5 km. Det fixar man ju alltid. Fast det var hemskt tungt att komma i gång och kändes lite motigt så var det ändå rätt härligt att vara ute i solen, det blommar här och var på buskar och träd och solen sken emellanåt. Det började kännas behagligt i benen efter ungefär 4 km så jag gissar att jag behövde springa - trots att jag har cyklat en hel del i dag också.

Grov macka med brieost och vitlökssalami och en mugg te har nog aldrig smakat så gott som nu!